Härmans äventyr i drömmarnas land

Det var en gång en ensam sengångare vid namnet Härman. Han var ute en dag och plockade hallon vid Skönadalen. Skönadalen är en mycket lugn stad med konstigtformade hus. Vad du än behöver så är det bara att gå till Skönadalen. Han tänkte göra hallonpaj som han lite senare tänkte bjuda sina vänner på. Han hade stått och plockat hallon ett tag och hör sedan något röra sig i buskarna. Klart så går han dit för att kolla eftersom han är så nyfiken. När han kommit närmare ser han något väldigt starkt glänsa så han går närmare och från ingenstans kommer ett väldigt starkt ljus och Härman faller på marken. 

                                                           

                                                             *                     *                   *

Försiktigt öppnar han sina ögon och märker att han inte är i Skönadalen längre där han var precis. Härman ställer sig upp för utforska på platsen han är på. 

”Kyligt är det och klimatet är inte något som jag sett förut.” Tänkte Härman högt för sig själv.

Marken är väldigt mjukt så han testar att ta ett skutt  och i den sekunden flyger han så högt att han var över molnen. Härman är väldigt höjdrädd och hans puls gick lite upp när han såg hur högt han flög upp. 

”Det kändes som en evighet innan jag kom ner !” Sade han och pustade.

Han gick därifrån för att utforska vidare träden lite längre bort.

Han skuttade fram till träden.

När han var framme ser han att stammen var väldigt ljus och de bruna löven var ovanligt mjuka.

Han rör på stammen och ser två underliga hål bredvid varandra. 

Det han inte vet är att träden som han utforskar är levande.

Hålen rör på sig lite och öppnas försiktigt. Två arga ögon stirrar på honom och två krokiga händer i luften som vill fånga honom. Han skriker det ljusaste han kunde och vänder därefter för att springa.

Han får ett dåligt start men fortsätter att springa, han ser att trädet hänger efter honom.

Härman försöker springa lite snabbare.

                                                             *                     *                   *

Långt framför honom ser han tre vägar som leder till olika platser. Han vet inte vart vägarna leder så han chansar och springer till vänster.

Men det han inte vet är att han sprang just nu till förbjudna träsket.

Trädet springer så fort att hen snubblar  och delas i bitar.

En bäver hade stått i vägen och han var orsaken till hur trädet dog.

Jag stannade en sekund för att tacka bävern och frågar sedan:

 ” Vad är ditt namn? Vart är jag?”

”Just nu är du i förbjudna träsket. jo jag heter Sven, Sven Bäver ” svarar han lugnt.

Härman kollar förvånande och säger: ” Jaha tack Sven! Tack igen för innan!”

Bäver Sven säger att det är inget att tacka för och vinkar hej då och springer iväg som ett spjut så långt så man inte kan se han genom dimman.

Härman går vidare ensam i mörkret och ser en stor forsande flod som han måste ta sig förbi.

Härman tänker och tänker, men av allt tänkande fick han beslutet att simma över hela floden till andra sidan. Han hoppar i floden och försöker ta sig fram genom den starka strömmen.

Strömmen var så stark att han var under vattnet hela tiden och fick en del vatten i munnen, han klarar inte av det och sjunker ner till flodens botten. När Härman varit i det iskalla floden 

ett tag så ser en mullig Valross honom ligga där bland stenarna på flodens botten och simmar dit för att ta upp honom ur vattnet och lägger sedan honom på andra sidan av floden. Försiktigt öppnar Härman sina runda mörkbruna ögon och hans blick fastnar på Valrossen som hade precis räddat hans liv.

Han frågar valrossen med en lugn och väldigt tyst röst: 

”Vem är du? V.. Vad hände?”

”Jo Jag heter Stig, Stig Valross. Du hade tydligen drunknat och slagit i huvudet lite på en sten under vattnet sedan blivit medvetslös. Jag kom och hjälpte dig ifall du undrar.” Svarar Stig med mörk hes röst.

Härman tackar så hemskt mycket och frågar vart han ska ta vägen nu?

Stig visar hur han kommer ut ur den förbjudna träsket och går sedan iväg i mörkret. 

Härman följer den grusiga mörka stigen. Han hör överallt ljud som om någon går efter honom och kollar eller något liknande läskiga ljud.

När han tagit sig ut ur det smutsiga träsket ser han något som han aldrig sätt förut.

Med full fart springer Härman och skriker högt

” PARADISET SOM JAG VÄNTAT PÅ I ÅRATAL!”

Paradiset var som ett himlavalv med bara utsökat bakelser.

På en kort tid hinner han äta och samla ihop sig en del.

                                                             *                     *                   *

Ett mörkt hål i marken lite lägre bort blir allt större och större.

Härman skyndar sig att samla ihop lite mer men orkar inte springa av allt han ätit.

Utan att han märker det så faller han i den mörka skuggan.

Det slutar aldrig utan han bara faller men till slut kommer det ett starkt ljus som bländar honom.

Han vaknar och kollar runt.

”Jag är i Skönadalen igen? Ja jag är det!” säger Härman glatt.

Han är tillbaka i Skönadalen framför hallonbusken som han var innan han gick på äventyr.

Det han inte märkte var att han hade med sig de bakelserna i en av hallonkorgarna.

Härman tar korgarna och promenerar hem ensam.

När han kommit hem kollar han i korgarna och ser att den ena är fylld av de smariga bakelserna och den andra med hallon.

Han blev så glad att han ville berätta vad som hade hänt för sina bästavänner när de kommer på middag.

Han vill minnas denna äventyret så han skriver lite i sin dagbok om när Stig Valross räddar hans liv och när Bäver Sven dödar trädet. 

Sengångaren Härman serverar fram några tallrikar och lite bakelser för att bjuda de och sätter sig sedan för att berätta om sitt äventyr i drömmarnas land.

Hans bästavänner tycker det är spännande och  vill han ska berätta mera medans de äter smariga bakelser och hallon. Denna dagen slutar lyckligt men vad blir det för äventyr nästa gång? det får vi se då.