Ödehuset

Del 3

Det var konstigt. Det var väl en på tusen eller miljonen att det just skulle stå ÖDE 217 på den bilen och att den just skulle stanna framför oss.
- Kommer du, Rosé? frågade Julian som hade börjat gå ut. Jag tror att vi får deppa senare när vi ska packa upp, eller vad tycker du?
- Ja, svarade jag från varande och som i trans följde med Julian in på kollot. Det var dags för lunch. Jag, Lova, Hugo och Julian blev typ redan vänner efter lunchen. Lova kom från Göteborg och bodde i en lägenhet i stan. Hugo bodde i Stockholm i en villa utanför stan. Julian bodde i Malmö som jag gjorde i en villa. Efter maten var det stekhett och vi gick mot badet. Hugo och Julian sprang direkt ut i vattnet och började brottas där och jag och Lova la oss och solade.
- Ush, jag vill inte sova där, sa Lova. Egentligen var jag ganska dålig på tjej- småprat men när jag pratade med Lova flöt det liksom bara på.
- Ja, eller hur, sa jag.
- Vem tycker du är sötast? frågade Lova plötsligt.
- Va? frågade jag för jag trodde inte att hon skulle fråga något sådant.
- Du vet, sa hon och rådande lite. Av killarna.
- Jaha, sa jag även om jag redan visste vad hon menade.
- Jag tycker Hugo, han var så snäll och hjälpte mig när jag blev rädd för spindlarna och han har så fint hår, sa Lova utan att vänta på svar. Jag visste redan vem jag tyckte var sötast, det var Julian men vi kände varandra inte tillräckligt bra för att jag ska säga det till henne.
- Vem tycker du? frågade hon. Jag tänkte två sekunder, sanningen eller inte sanningen eller inte? Hon ska bli din vän, du måste börja lita på henne, Rosé. Det skulle jag göra.
- Jag tycker Julian, sa jag utan att berätta mina anledningar varför. Lova tycktes förstå att jag inte ville tala om för henne varför så hon sa inget. Efter badet var det fika. Det var bullar och saft. Man fick bara ta en och den sura mattanten tittade misstänksamt runt i salen. Hon vände sig hela tiden om. En gång tog Hugo och Julian en till bulle. Egentligen ville jag också ha en bulle men jag vågade inte ta någon. Lova hade inte heller tagit någon till. Julian tog chansen. När mattanten tittade bort tog han en bulle till och räckte den över bordet. Jag trodde han skulle ge den till Lova men han gav den till mig. Jag blev varm inombords. När han gav den log han och jag såg att han hade söta smilegroppar i kinderna som gjorde honom extra söt. Lova såg besviken ut. Hugo som också ville göra något hjälte modigt gick fram till bullkorgen för att ta en till men just då vände sig mattanten om och tittade rakt på honom.
- Har du tagit någon? väste hon.
- Nej, sa han stelt.
- Jo, du har ju strösocker på kinden! nästan skrek hon argt. Hon skällde ut honom en lång tid och han hann inte ta en bulle till Lova. Men det gjorde jag. När vi skulle gå ut och mattanten fortfarande skällde ut Hugo tog jag en. När vi gick ut såg jag vaktmästaren som gick in i ödehuset.