Amore i Rom

tre; Annelies Hammock

    När min bh satt på letade jag fram min röda t-tröja ur högen av kläder och drog den över mitt huvud. Över bröstet stod texten Ma Cheri tryckt i vitt och till t-tröjan drog jag på mig mina jeans-kortbyxor i blått tyg. Mitt hår lät jag ligga platt över mina axlar efter att jag hade borstat det och när jag hade satt på mig både mina ankelhöga, vita strumpor och mina vita Adidas-tofflor med dem svarta strecken gick jag uppför den knarrande trätrappan mot grundplanet av huset. När jag öppnade källardörren möttes jag genast av en stark och hungrande doft av pannkakor som flöt som ånga genom hela huset. Jag gick till det lilla köket som låg sammanstrålat med både vardagsrummet, hallen och matsalen och fann inte bra ett fat fyllt med ljuvligt osande pannkakor på köksbänken, utan även en liten, gul post-it-lapp.

"Är iväg och handlar lite, kommer hem snart!"

Jag slängde lappen i soptunnan under diskbänken innan jag tog tallriken i min ena hand, bestick och en flaska sirap i den andra handen och gick ut till trädgården.

Där ute hade fåglarna och insekterna vaknat till liv för längesedan och när jag kröp ner i den hemtrevliga trästolen - tillhörande resten av utemöbleringen - la jag även en av dem fluffiga filtarna över mitt knä. Inte för att jag frös, men ibland ville man bara ha något som låg över benen och gjorde allt mysigare.

Jag började äta av pannkakorna och njöt av den trevliga smaken. De smakade precis som min mammas alltid hade gjort och trotts att det gjorde mig en aning sur kunde jag inte sluta äta. Sättet min för tillfället avlidna mormor hade lärt sina döttrar att steka pannkakor på var något av det extra.

Jag åt under tystnad till ljudet av naturen runtom mig och njöt av att känna lugnet och ensamheten skölja över min kropp och mitt sinne - som om jag med en pannkakstallrick i knät satt och mediterade.

Tystnaden bröts dock när ljudet av en ringklocka ekade mellan väggarna i mitt huvud - en sådan där silvrig ringklocka som man satte på cykelstyret -, men trotts att min rofyllda morgon blev avbryten av oljud var jag oförmögen att känna ilska när jag insåg att ljudet hade orsakats av ingen mindre än Beto som kom cyklandes. Han trampade fram till grinden på Annelies cykel och jag insåg nu att jag skulle slippa gå ner till hans pappas resturang för att hämta den.

    "Good morgning, Bella!", utbrast Beto i ett brett leende när han hoppade av cykeln. "May I come in?"

Chockerad, men även lycklig över att se Beto nickade jag ivrigt med huvudet. Jag betraktade varenda en av hans rörelser när han gick in genom grinden, stängde den efter sig och sedan ställde min mosters cykel lutandes mot trämöbeln bredvid mig innan han slog sig ner i den.

"Am I interrupting your breakfast?", frågade Beto och jag skakade på huvudet, fortfarande med munnen full av pannkakor. "I wanted to return the bike. You left it by the resturang yesterday. But the mayor reason I came was to see you of course!"

Hans ord fick mig att le. Jag hade själv kunnat komma ner för att hämta cykeln, precis som jag hade tänkt göra efter min frukost, men han valde att cykla hela vägen hit för att få träffa mig igen. Oj vad fjärilarna fladdrade i min mage när jag förstod att han hade gjort det för min skull, men även för sin egen.

    "So, do you want to do something?"

Jag svalde min sista tugga med pannkakor och nickade. "Sure, what do you have in mind?"

"Well, my first thought was to ride this beauty to town and eat breakfast, but I guess you're full," sa Beto och nickade mot min tomma tallrick medans han klappade cykelns sadel.

Nu kände jag mig dum. Här satt jag och tryckte i mig pannkakor medans Beto planerade att bjuda mig på frukost nere i stan. Hade jag vaknat tjugo minuter senare, legat kvar i sängen lite längre eller helt enkelt väntat med att äta hade jag inte varit proppfull nu och då hade jag och Beto varit påväg till något som från en väldigt skev vinkel skulle kunna ha betraktats som en dejt.