Pojkar kramas också ibland

En ny främling - 1

Lördag
27 juli
18.56

Klumpigt försöker jag ta på mig boxningshandskarna. De är ett gammalt par, använt av för många så länge så att färgen börjar försvinna.

Jag ville inte ens börja tänka på hur många bakterier som finns i dem.

Alla som svettats, alla som  inte tvättat sig och sedan dragit av och på dem, varit sjuka eller smutsiga.

Med en äcklad min satte jag fast kardborrebandet och vände uppmärksamheten mot salen.

David kom in bakom mig och dunkade mig i ryggen.

Han stängde sin sista handske med tänderna och jag grimaserade mot honom. Han flinade.

"Det är inte så farligt ska du se."

Han vet hur mycket jag hatar baciller.

"Snart tänker du inte ens på det."

Det var lätt för honom att säga. Han hade boxat sedan han var sju och hade inte lika strikta och noggranna föräldrar som jag.

Testa Gabriel, hade han sagt, det blir kul. Jag suckar.

Det var ingen stor sal, men tillräckligt stor för att alla tjugo skulle få plats. Alla såg nästan likadana ut.

Runt våran ålder, antagligen några som tagit studenten men de flesta såg mindre ut.

Bara två tjejer var där och båda två av dem hade korta pojkfrisyrer.

Någon ropade till och fick tyst på småpratet.

"Okej,"

Det var en av de lite äldre killarna.

"Det vanliga tävlings-gänget kör det ni vill köra, så tar jag hand om er,"

han vände blicken mot en annan killes ryggtavla. Han höll på att fixa musiken med sin telefon.

"Liam, du får ta nybörjarna."

Jag tittade mot killen vid högtalarna. Det var tydligt att han tränat länge.

Hans överkropp var bred av muskler och han hade den klassiska stilen av rörelser som boxare har.

Liam suckade, tydligt besviken över att få stå ut med de nya.

I kanten av mitt synfält ser jag hur David går till andra sidan salen tillsammans med den äldre killen och typ tio till.

Förrädare. Kunde han inte ha varit med mig min första träning.

Musiken sattes äntligen på och pojken vände sig om. Han hade gråa mjukis eller träningsbyxor på sig och en vit T-shirt.

Han tittade på oss allihopa och log ett snett leende.

"Okej då, jag heter Liam, börja springa tjugo varv innan ni ställer er två och två."

Tveksamt tittade jag på vad de andra gjorde och följde med strömmen som sprang.

Jag har bra kondition men inte så mycket synliga muskler.

Det är mest golfen och springandet som håller mig i form.

Efter alla varven ställer sig alla två och två, och såklart blir jag ensam kvar.

De andra verkade redan känna varandra fast att det skulle vara nybörjare.

Liam beskådade min ensamhet.

"Okej nu, en i paret tar en mits."

Sade han utan att släppa blicken från mig.

Han hade redan två så kallade mitsar på vardera hand och gick fram till mig.

Han var kortare än mig, men det var typ alla. Jag låg på 1 och 89.

Det var inte ofta jag träffade någon som var längre än mig. Men han var ändå lång. Säkert 1 och 80.

"Vi kör." Sade han bara innan han smällde ihopa missarna vilket utbröt ett högt ljud i salen.

Ingen verkade reagera men jag var tydligt lite chockad. Liam log lite åt min reaktion.

"Det är lugnt, det är inget farligt."

Jag rynkade pannan och fnös.

"Nej, det är klart."

Hans leende försvann.

"Nähe, va bra, du behöver inte kaxa dig." Jag suckade.

"Det gjorde jag int..."

Han avbröt mig.

"Det är inte upp till dig att bestämma."

Sedan smällde han ihopa mitssarna igen och de andra nybörjarna vände sig mot honom.

"Börja enkla kombos för att värma upp, tänk på vart ni placerar er gard och jobba fotarbetet."

Alla förstod, någon nickade innan alla satte igång. Liam vände sig tillbaka mot mig.

"Jag bryr mig inte om vad du gör utanför denna salen okej, du är säkert bara en annan stekare med den frisyren,"

Jag fnös men han fortsatte.

"Men här inne, är det mina regler okej, våra regler, du får stå ut med det."

Jag nickade frustrerat.

"Jag har inte sagt något annat, har jag brutit mot någon regel genom att prata eller?"

Han ignorerade min fråga.

"Bra, vi börjar."