Noels perspektiv
Jag stannar bilen utan för min lägenhet eftersom ingen av de hade med nycklar när vi åkte. Dem ligger just nu och sover i baksätet så jag får väll väcka dom.
"Dante, Alessa vakna" men det är bara Dante som vaknar.
"Nompa min prins bär mig in" säger Dante, jaha fortfarande stupfull.
"Men nej" svarar jag vilket får Dante och gå ur bilen surt. Alessa däremot har fortfarande inte vaknat. Jag tar upp henne och bär henne mot dörren.
"Jaha så hon får bli bärd, men inte jag?" Säger Dante kränkt jag flinar bara mot han, han är så full.
Jag går in med Alessa på mitt sovrum efter jag låst upp dörren. Jag lägger ner henne på sängen och hon gnyr till, hon vaknar. Hon lyser upp när hon ser mig, sjukt hur vacker hon är.
"Kan inte du lägga dig här? Bredvid mig." Säger Alessa och jag gör som hon säger. Hon tar min hand så jag får gåshud och hon lägger sig närmare så vara kroppar rör varandra, hon har sitt huvud på mitt bröst.
"Noel, jag älskar dig" viskar hon och det går stötar genom hela mig, hon är full, hon älskar inte mig. Varför skulle hon då dragit? Hon somnar efter en stund och jag går upp försiktigt utan att hon vaknar. Jag går ut till Dante i köket som står och lagar mat? Wtf.
"Dante, varför lagar du mat?" Frågar jag han.
"Jag var hungrig och du hade inge bröd så jag gör pannkakor" säger han och ler.
Jag suckar och går fram och kollar vad han har i stekpannan, ja inte var det pannkakor iallafall. Det ligger några hallon och en gul smet som jag tror är ägg där i. Jag bara rycker på axlarna och går och hämtar en madrass som han kan sova på. Jag lägger madrassen i vardagsrummet och sedan bäddar jag ut min soffa, som är en bäddsoffa då. Efter en stund kommer Dante ut med en tallrik med sina "pannkakor" på. Jag tar av mig mina jeans och min tröja och går och lägger mig. Dante sätter på tvn och hoppar typ på mig och lägger sin tallrik på bordet.
"Vill du ha pannkaka?" Frågar Dante. Jag mumlar ett nej tillbaks. "Nej vad bra, det skulle du inte få heller" säger han, jag bara fnyser och säger
"Skulle ändå inte vilja ha dina ägg med hallon i" säger jag.
"Va? Det är ju pannkakor?" Säger Dante förvirrat.
"aja fuck it men lämna tallriken ute i köket sen" säger jag trött.
"Okej mamma" säger Dante och flinar, så sjukt dryg när han är full.
Efter ett tag så går han äntligen ut me tallriken och kommer sen tillbaka å lägger sig. Jag tar upp min mobil och ser 3 meddelanden från Julie, jag går in på konversationen.
Julie
03:06
Förlpt
03:09
Jsg kusste nåhon som intw vsr du
03:15
Ksn du förlpts mug? Snöäällassaa
Jag 03:30
Jag vet inte
Jag borde va ledsen, men jag är inte det? Är det för att jag fått tillbaks mina känslor för henne?
Alessas perspektiv
Jag vaknar utav att mitt huvud dunkar. Jag öppnar ögonen och ser att jag inte är hemma, vart fan är jag? Jag har svaga minnen från att Noel skjutsade hem mig och Dante. Men jag är inte hos Noel, mig eller Dante? Jag går upp från sängen och tar en hoodie som ligger på golvet, det luktar Noel. Det blir varmt inom hela mig av hans doft, fina Noel. Jag går ut i köket där det luktar frukost. Klockan är 11:39. Jag ser Noel stå och laga pannkakor, jag minns inget från igår.
"Vad gör du här? Vart är jag?" Frågar jag Noel.
"Jag bor här, du och Dante hade inga nycklar med er så var tvungna och ta er hit" jaha, nu ser jag ju Dante där på en madrass sovandes.
"Har du flyttat?" Frågar jag förvirrat.
"Ja, jag bor här med Julie" säger han och jag suckar, usch inte den bitchen.
Fast har dem redan flyttat ihop? Jag var ju ändå bara borta i 1 år. Fast jag var ju tvungen och dra, liksom. Jag borde egentligen berätta för honom varför men alltså han har ju ändå gått vidare så snabbt. Jag sätter mig iallafall vid bordet där det är framdukat juice, frukt och sen pannkakorna sen då. Jag älskar verkligen pannkakor, jag vill att han gjort dem för att han vet att jag älskar pannkakor. Fuck, jag vet ju inte var NÅGOT av mina saker är, mobil, nycklar, bankkort och busskort, alltså allt som låg i väskan. 1. Jag kommer inte hem 2. Kommer inte in i huset 3. Pallar inte åka tillbaks till marie Levau nu och hämta mina grejer men är väll tvungen. Om jag har tur så har Engla eller Nelly tagit med sakerna. Fast tror ej det, dem var aspackade igår men man kan väll hoppas.
Dante vaknar tillslut efter typ dem längsta 10 minuterna av stelhet i mitt liv. Jag och Noel har inte sagt ett ord till varann och jag är rädd om vi börjar prata att han frågar om USA och sånt. Jag känner mig så jävla dum. Jag visste liksom att jag inte skulle klara distansförhållande så jag tog bara beslutet att bara dra, d u m i h u v v e svar j a. Dante kommer fram med bara ett par mjukisar på sig och sätter sig vid bordet.
"Tack bror" säger säger Dante till Noel som lagt fram värktabletter på bordet, Noel nickar bara tillbaka.
"Såååå vad händer idag?" Frågar Dante och kollar frågande på oss.
"Vi Måste tillbaka till Marie Levau och hämta våra saker ju, pallar fan inte" gnäller jag och Dante suckar när han också inser att vi måste dit.
-
Mwua
/Alva
