fyllesms » ogge molander

5.

Emelia stönade irriterat när hon tog ut sina tre NO-böcker från sitt fullproppade skåp, fyllt med böcker, pennor och massa lektionscheman. Hon hade alltid hatat skolan, och desto äldre hon blev ju mer hatade hon det, pågrund av att svårighetsgraden steg för varje årskurs. 

Emelia hade inte sådär jättemånga vänner i skolan. Visst, hon hade vänner hon satt med i skolan med och så, men inte så många vänner hon umgick med privat utanför skolan (fester räknades inte). Men Emelia klagade inte. Många vänner innebar bara att massa hemligheter skulle bli utspridda, för att en bitch inte kan hålla käften stängd.

Sen var ju grejen att hon hade Ogge i skolan också. Emelia såg honom som en av sina närmsta vänner, för att hon vågat dela med sig av information till honom som inte ens Kaisa visste om. Emelia och Ogge hade legat uppe och sms:at fram till klockan 2, innan hon bestämde att det roliga faktiskt fick ha ett slut. 

De lärde känna varandra på ett nytt sätt, de berättade om resor, minnen, favoritsaker, och massa sånnadär smågrejer som gör en vänskap så extra och värdefull. Och mitt i allt, insåg de två att de faktiskt gick i samma skola. 

Emelia kände sig nervös. Och rädd. Mer rädd än någonting annat. Emelia var rädd, för att visa sitt riktiga jag för Ogge. Länge hade hon känt sig trygg när hon inte hade visat sitt utseende för honom - just för att han inte visste hur hon såg ut. Emelia hade länge avskytt sina breda höfter, sin hulliga mage, sina breda axlar, hennes ansiktsform och hennes näsa. Hon hatade hur hennes skratt lät och hon hatade hur hon fick rynkor runt ögonen när hon skrattade. 

Hon var rädd för att Ogge skulle hata henne, ifall han fick veta hur hon egentligen var i verkligheten. Det skrämde henne så galet mycket, att hon inte ens kunde beskriva det med ord. 

När hon långsamt vandrade nerför den elevfyllda korridoren såg hon Oscar Molander stå framför hennes klassrums dörr och hon kände nervositeten stiga i magen. Han var skolans populäraste kille; han var med i pojkbandet the fooo och var riktigt snygg. De hade aldrig pratat, knappt ens tittat på varandra, men han gav ändå Emelia fjärilar i magen. 

Problemet var att han och hans grupp med kompisar blockerade hela dörren. När hon kom fram harklade hon sig tyst, och hela gruppen tystnade. Alla vände sig om för att stirra på Emelia, och hon kände hur hennes (egentligen icke-existerande) sociala ångest steg i hela kroppen. Hon började svettas lite lätt under armarna och hon kände hur hon fick lite svårt och andas. 

Som pricken över i:et bestämde sig Oscar fucking Molander för att prata med henne. 

"Ska du in här?", frågade han och log med en varm blick. Emelia nickade; hon visste att det inte ens var någon idé att prata. Hon skulle ändå bara stamma och Oscar skulle inte förstå ett ord. Han log igen och öppnade dörren åt henne. "T-tack," mumlade Emelia tyst innan hon gick in och Oscar stängde dörren bakom henne för att antagligen gå till sin egen klass. 

Det satt några elever där inne, och hon insåg att hon var ganska tidig. Efter ett tag kom Kaisa in och slog sig ned bredvid Emelia. "Jag såg att du pratade med Oscar där ute," flinade hon retsamt och tog upp sina böcker från sin ryggsäck hon konstant bar omkring på. Emelia blängde på henne. "Han frågade om jag skulle in i det här rummet och jag stammade fram ett tack." Kaisa fnissade och pussade henne mjukt på kinden. Det var en vänskaplig grej de alltid gjort, sen första klass då de lärt känna varandra. "Du är så söt," flinade hon och Emelia kände hur det spreds värme i hennes kropp. Hon hade världens bästa vän. 

No lektionen hade dragit igång och det enda Emelia kunde tänka på var Ogge. Hon undrade hur han såg ut, och tänkte galet mycket på hur det skulle vara ifall de faktiskt träffades.

Men Kaisa avbröt hennes tankar genom att diskret lägga en lapp framför henne. Emelia flinade och läste meddelandet. 

K: hur går det med din anonyme kärlek?

E: men lägg av ditt asshole, jag vet inte ens vem han är

K: tänk om det är oscar molander HAHAHA

E: lägg av ditt arlse

K: nej men allvarligt jag vet men du gillar anonym-ogge

E: nej?? Han är en nära vän bara

K: såfort jag nämner honom blir du alldeles röd i ansiktet

Emelia himlade med ögonen och ryckte till när hennes mobil vibrerade i hennes mobilficka. Det var säkert hennes mamma som ville att hon skulle handla påväg hem. Hon fiskade upp telefonen och låste diskret upp mobilen för att läsa sms:et.

---

Till: Emmy

Skickat: 11:23

"Snälla säg att din lur är på."

"Jag har SO och jag är så jävla uttråkad"

"Kommer ta självmord snart."

---

Till: oggepogge

Skickat 11:24

"Kan ge dig ett mindfuck så du får något att tänka på."

---

Till: Emmy

Skickat 11:26

"YES ge mig"

---

Till: oggepogge

Skickat 12:27

"Vi ser varandra varenda dag i skolan och har troligtvis pinsam ögonkontakt utan att veta att faktiskt är varann vi tittar på."

---

Till: Emmy

Skickat 11:30

"Wow, mindfuck."

---

Till: oggepogge

"Måste gå. Vi hörs efter skolan."

---