snapchat ➳ dante lindhe

trettiosex

Jag var hemma hos Dante i tre dagar innan jag sesam var tvungen att åka hem igen. Nu saknar jag honom mer än vad jag någonsin har gjort. Varje gång vi träffas är det som om vi alltid kommer varandra en bit närmre. Innan jag träffade Dante trodde jag aldrig att någon kunde betyda så mycket för mig som Dante gör, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Han får mig alltid att må så bra och finns alltid där för mig.

Det ringer på ytterdörren och jag skyndar mig ner för trappan för att öppna. Jag vet att det är besök till mig så därför vill jag se till att det faktiskt är jag som öppnar dörren. Sofia ska komma hem till mig nu och vi har planerat att bara prata om allt som vi inre kunnat göra den senaste tiden så jag vart hos Dante och hon har varit utomlands.

"Åh hej Sofia!! Och hej Emma?" säger jag. Först ler jag brett mot Sofia men när jag ser Emma stå intill henne försvinner mitt leende.

"Hej! Jag hoppas det gick bra att jag tog med mig Emma?" frågar Sofia. Först står jag bara tyst i några sekunder innan jag sedan nickar. "Absolut!" utbrister jag tillsammans med ett fejkat leende.

Jag backar undan något steg så att de ska kunna kliva in ordentligt i huset.

"Sofia kan vi bara prata lite o köket snabbt? Emma du kan sätta dig i soffan så länge" säger jag och ler så trevligt jag kan mot henne. Jag drar med mig Sofia in till köket och när Emma inte längre varken kan se eller höra oss hamnar jag i full panik.

"Vad fan gör hon här?" utbrister jag irriterat. "Senaste gången hon och jag sågs kallade hon mig för en bitch bland annat, om du kommer ihåg?"

"Ja det gör jag väl"

"Jag hatar henne, hon hatar mig. Punkt" säger jag med en suck och lutar mig mot diskbänken. Sofia lägger sina armar i kors över bröstet innan hon fortsätter att prata. "Hon har ändrat sin åsikt om dig iallafall" säger hon och jag tittar på henne precis som om hon vore ett spöke. Hörde jag rätt?

"Hur började ni snacka ens? Jag trodde du hatade henne?" frågar jag henne och hon rycker lätt på sina axlar. "Vi träffades på en fest, och hon är inte så hemsk när man har lärt känna henne" säger hon men jag bara skakar på huvudet. "Det tror jag inte på".

"Hon och jag har blivit bra vänner, så jag vill att du iallafall försöker också" säger hon och går sedan tillbaka till Emma. Jag suckar. Vet inte om jag borde följa hennes order eller inte. Jag bor ju här så egentligen kan jag ju bara be henne att lämna mitt hus.

***
"Men nej, Cole är så mycket snyggare än Dylan, ellerhur Cassandra?" protesterar Emma skrattandes. "Det är han inte! Cassi säg åt henne att hon har fel!" utbrister Sofia och båda två tittar mot mig.

"Sorry Sofia, men jag måste hålla med Emma" säger jag och rycker på mina axlar.

"Ja, vi har ju samma killsmak så..." säger Emma tyst så nästan bara hon själv kan höra det.

"Vad menar du?" säger jag småskrattandes.

"Så du vet inte? Jag trodde du skulle berätta det för henne Sofia?" säger Emma och tittar besviket mot Sofia som skakar hennes huvud försiktigt. "Iallafall...så var jag den tjejen som gav din snapchat till...ja..vad han nu heter, en blond kille so-"

"Dante?" frågar jag överraskat.

"Ja precis!" säger Emma och nickar.

"Så du var tjejen som skulle ge honom en avsugning?" frågar jag och hon nickar åter igen. Jag har helt glömt bort hela grejen med att Dante faktiskt frågade mig om jag var Emma från kvällen innan första gången han snapade mig. Men jag hade aldrig kunnat tro att det faktiskt var en Emma som jag känner till. Jag är både överraskad och förvirrad. Men mest förvirrad.

"Varför gav du min snapchat till honom ens?" frågar jag och rättar till hur jag sitter i soffan.

"För jag tyckte han var irriterande, och han påminde lite om dig, ni är ganska irriterande båda två. Så för att bli av med honom gav jag honom din snap, men han är jävligt snygg dock"

Om jag ska vara ärlig vet jag inte hur jag ska reagera. Jag vet inte om jag ska vara arg eller glad. Trots allt är det faktiskt Emmas förtjänst att jag kom i kontakt med Dante, men jag är fortfarande väldigt förrvirrad. Emma har aldrig varit snäll mot mig så varför har hon plötsligt börjat agera supersnäll mot mig och nu berättar hon detta?

"Åh.." börjar jag. "Tack då".

"Inga problem" säger Emma med ett leende på sina läppar. "Sofia har berättat att ni två dejtar nu?"

"Ja, ja det gör vi" säger jag och ler vid tanken på Dante. Han gör mig så lycklig.

"Så gulligt" säger hon och flinar brett. "Han är väldigt snygg".

Jag ler lite stelt mot henne samtidigt som jag nickar på huvudet. Såklart tycker jag ju att Dante är snygg, men jag gillar inte att höra det från Emma. Såklart tycker Dante att Emma är snygg med, de höll ju uppenbarligen på under den festen de träffades på. Jag vet inte om jag börjar känna mig lite smått avundsjuk, jag gillar inte alls sättet hon pratar om Dante på.

Men jag antar att jag inte har något att oroa mig över, Dante gillar mig. Och jag gillar honom. Vi två passar med varandra.

♡♡♡♡♡♡