Teen wolf | Lydia och Malia

Del 1

LYDIAS PERSPEKTIV:

Det var kyligt i luften och mörkret trängde sig fram och gatlyktorna tändes sakta en efter en. Jag satt på en parkbänk och väntade på Malia som skulle möta mig här efter att hon hade slutat hennes kurs som hon gick på varje torsdag.

Jag tittade ner på den marin blå klockan som satt runt min handled:
Klockan var halv sex och hon slutade fem. Hon borde va här nu.

XXXXX

MALIAS PERSPEKTIV:

Jag skyndade mig att plocka undan färgen och penslarna, och ställde tillbaka staffliet i förrådet. Klockan var kvart över fem och jag skulle möta Lydia vid parkbänken klockan halv sex. Jag måste skynda mig.

Jag tog av mig förklädet och hängde det på kroken där alla dom andra förklädena hängde och tog på mig min jacka och rusade ut genom dörren ut till den mörka kvällen och kylan som slog mot mig.

Jag började småspringa mot bänken för att försöka hinna innan klockan var halv sex.

XXXXX

LYDIAS PERSPEKTIV:

Jag tittade åt hållet hon skulle komma ifrån och sedan ner på klockan, nu var hon kvart i sex.

Jag tittade upp igen och såg henne komma småspringande mot mig med ett stort leende. Jag blev plötsligt varm i hela kroppen och ett stort leende spred sig på mina läppar.

-Hej, förlåt för att jag är sen, sa hon och kramade mig.
-Det är lugnt, sa jag och kramade henne tillbaka.

-Ska vi gå? frågade hon och tittade på mig.
Jag kunde inte hjälpa att jag fastnade med blicken i hennes vackra ljus bruna ögon.
-Hallå... Lydia.. ska vi gå eller? frågade hon och vinkade med handen för att få mig blick att släppa.
-Va... ja visst, svarade jag och började gå.

Jag kände att hon tittade på mig med med en undrande blick bakom mig, men sen började hon gå och kom ifatt mig.

Vi gick på trottoaren som ledde hem till mig. För att vi hade ett matte prov i algebra imorgon och jag skulle hjälpa Malia att plugga.

Hela vägen hem till mig gick vi båda under tystnad. Jag förstod inte vad det var, som hade fått mig så himla nervös runt henne den senaste tiden. Jag menar vi har ju varit vänner ända sen 2:an.

XXXXX

Vi var hemma hos mig nu och klev in genom dörren. Vi slängde av oss ytterkläderna på en stol som står i hallen  och gick och satte oss i köket för det var bara jag hemma. Min mamma skulle vara borta i två dagar på någon jobb grej och min pappa lämnade mig och mamma när jag var bara 2år gammal så jag har aldrig riktigt träffat honom.

-Så, vad ska vi börja med? frågade jag.
-Jag vet inte, vi kan väll bara börja någon stans, svarade Malia och plockade fram sina matte grejer ur väskan.

XXXXX

MALIAS PERSPEKTIV:

Efter en timmes arbete låg grejer utspritt över hela bordet, från block till pennor och pennvässare. Till och med massa gem som jag hade kastat omkring mig medans Lydia försökte förklara för mig vad algebra innebar. Men jag var så uttråkad att jag höll på att somna.

Jag kastade ett till gem och det råkade träffa Lydia.

-Kan du koncentrera dig, sa hon och tittade lite irriterat på mig.

-Förlåt, men det är bara så fruktansvärt tråkigt, svarar jag.

-Okej, jag vet vad som kan få det lite roligare, sa hon och förflyttade hon sig från stolen till ett av köksskåpen, och jag betraktade varje rörelse.