Usch vi verkar nog inte vara menade för varann

57 2 1
                                    

Nova
"Usch. Vi var nog inte menade för varann".
Jag sitter inlindad i en filt och en kopp te i handen. Jag gillar inte te egentligen men Felicia har fått för sig att det är bra att dricka te (hon är beroende).

"Han är inte värd dig" säger Felicia och tittar medlidande på mig.

Bara för att få tiden att gå sätter Felicia på en film. Rätt tråkig film. En såndär riktigt romantisk film så man nästan blir äcklad.
Felicia har gömt min mobil också. Jag känner hur beroende jag är för jag får hela tiden panik över att jag tror att jag har tappat den.

Filmen är slut. Teet är uppdrucket och Felicia har nästan somnat men så fort jag reste mig upp gjorde hon också det. Felicia hade sms:at mamma och sagt att jag sover hos Felicia. Jag undrar ofta när jag skulle ta tag i migt liv och flytta hemifrån jag med.

I Felicias sovrum är det mörkt men sjärnorna och månen lyser starkt. Jag ser bort mot väggklockan den är 4.25 på morgonen. Har verkligen legat vaken hela natten och låtsats vara oberörd. Det är svårt. Jag har flera gånger stigit upp för att kolla om någon skickat till Felicias mobil. Kanske lite dumt men det känns så hemskt. Ja det känns faktiskt hemskt. Allt det han har gått igenom. Varför gör han såhär mot mig.
Mot oss.

När jag vaknar ligger min mobil brevid sängen.
Klockan är 10.47. Jag suckar högt och sträcker på mig. Söndagsångesten har dragit igång redan och saknaden av Axels närhet är enorm. Ändå är jag besviken.
Jag tänker på Dante också. Han har varit konstig på senaste. Med senaste menar jag senaste månaden. Sen den kvällen allt förstördes för första gången mellan mig och Axel.
Visst har vi pratat men det har på något sätt kännst stelt.
Det har kommit meddelanden från både Noel, Dante, Selma och Axel men också annat. Jag väljer att inte svara på några av dem fyra utan tar de restiga istället.


Hela dagen har jag suttit i Felicias säng, kollat Netflix och bara gråtit. Ögonen är helt röda och kinderna torra av tårarna.

"Axel har ringt. Jag svarade inte" Felicia kommer in i rummet. Jag nickar och kollar ner i mobilen igen.

"Noel ringde också.... och jag kanske råkade svara" Fortsätter hon.
"Jaha" säger jag frågande upp på henne.

"Jo. Han sa att Axel var väldigt ledsen"
"Aa visst" Jag himlar med ögonen
Hon sätter sig på sängen och jag sätter mig upp.
"Vad gjorde Selma med Axel och Noel. Varför vill hon inte prata med mig." säger jag.
Felicia rycker på axlarna.
Hennes mobil plingar till. Det var Noel. Hon vänder på mobilen så jag kan se hans meddelande.
"Snälla kan du prata med Nova. Axel mår skit."

"Det är väl fan inte bara han som mår dåligt. Kan du inte prata med AXEL och så han får förklara för mig vad som hände/ N"  skriver jag.

Inget svar.




Alltså förlåt för korta kapitel men jag har inte tiden och så är det så svårt att komma på något när inget är planerat.

Kom på att jag inte hade skrivit något om vad som hände efter Dantes och Novas lilla incident på dendär festen.

Ska ja skita i det elr stör det att det inte hände något?

Rösta gärna

Hur kan du säga saker - A.L.JDär berättelser lever. Upptäck nu