Chef.

Del 1

- Hej elever. Mitt namn är Kristina, men ni ska kalla mig fröken. Det är jag som ska hålla i dessa extralektionerna i hemkunskap, och antagligen, kommer ni bli bättre.
Kristina gick runt fram och tillbaka framme vid tavlan med en lång spetsig pinne i handen. Hon lät sträng, väldigt sträng. Kristin var nog över femtio år, en aning överviktig, och hade säkert varit hemkunskapslärare i över 20 år.
- Idag ska vi baka en simpel sockerkaka, det borde ni väl klara av? Så. Ställ er vid vars en spis, idag ska ni baka enskilt, sade Kristin kortfattat och visade sedan med en gest att vi skulle resa oss upp och gå. Angelina kollade sig snabbt omkring på människorna runt omkring sig. Här var alltså de elever som var sämst i hemkunskap, de som inte klarade testet och var tvungna att ta extralektioner, Angelina var en av dem eleverna. Det var inte så att hon sket i skolan, det var bara att hemkunskap inte precis var hennes starkaste sida.
Hon var den enda tjejer där, det upptäckte hon först nu.

Angelina ställde sig vid en spis och upptäckte pappret som låg framför henne, på pappret stod det receptet.
Angelina började plocka fram ingredienserna och kollade sig sedan omkring. Flera stycken killar stod bara och snackade och skrattade med varandra, medan de andra faktiskt hade börjat blanda smeten. Mittemot henne stod det en annan kille. Det var en liten vägg mellan dem, men hon såg fortfarande när han blandade i ingredienserna i bunken.
Angelina tog upp ett ägg och försökte knäcka sönder det med händerna. Det slutade med att ägget, och skalet, blev till en ända röra i skålen. Killen framför henne fnissade till.
- Du gör det fel, sa han. Han gick runt, över till hennes sida och hällde ut ägg-och-skal röran i vasken, sedan tog han upp ett nytt ägg.
- Kolla, du slår det först mot kanten, också siktar du ungefär här på ägget, sedan när det knäckts så..
- Du, tack, men jag frågade inte efter hjälp, sa Angelina och tog ägget från hans hand. Killen backade ett steg och flinade sedan svagt.
- Förlåt, sa han med ett leende lekandes på hans läppar.
- Du har glömt sätta på ugnen, sa killen påvägen tillbaka till sin sida. Angelina tittade mot sin ugn, ja, det hade hon glömt.
- Vad sägs om att du sköter ditt, så sköter jag mitt? Frågade Angelina när han hade ställt sig framför henne på andra sidan av den lilla väggen.
Då kom Kristina, läraren fram till Angelina. Hon höll ett anteckningsblock framför sig, och var beredd att anteckna varje misstag Angelina gjorde.
- Vad ska du använda för visp till smeten så att den blir porös? Sa Kristina stelt och kollade upp på Angelina. Angelina kollade osäkert på Kristina och tittade sedan ned på smeten.
- Uh... stammade Angelina och kollade snabbt mot killen mittemot henne, han kollade på henne, och hans läppar mimade långsamt "ballongvisp".
- Ballongvisp? Sa Angelina snabbt.
- Korrekt, sade Kristina utan entusiasm, antecknade, och gick sedan vidare genom salen.
- Varsågod, sade killen med ett litet leende. Angelina började hälla i mjöl i smeten.
- Om du nu är så himla duktig på hemkunskap, vad gör du då på extralektionerna? Sade Angelina utan att kolla upp på honom.
- Missat massa lektioner, sa han med ett snett leende. Angelina tittade snabbt upp på honom. Killen framför henne hade mörkbrunt hår, bruna, nästan svarta ögon, och svagt synliga kindben, och ett litet lekfullt leende på läpparna. Han var... Attraktiv. Väldigt attraktiv faktiskt. Han bar en slappt sittandes vit t-shirt, och ett par mörka Levi's.
- Badass, flinade Angelina och började vispa runt smeten.
- Du vet att du hällde i fyra deciliter mjöl va? Sade killen utan att kolla upp från sin bunke.
Fyra? Det skulle väl vara två? Fan, hon blev distraherad.
- Jag gillar den mjöliga konsistensen, sa Angelina tyst och tänkte över det hon precis hade gjort. Killen skrattade till.
- Jag är Liam, sa han med ett leende.
- Angelina, presenterade sig hon och log svagt. Liam granskade Angelina långsamt. Han ritade av hennes ansikte i sina tankar, hennes blåa ögon, varenda ögonfrans, hennes rosa fylliga läppar. Angelina hade långt blont hår som ramade in hennes ansikte vackert. Hon bar en svart tröja med "Nirvana" tryckt i vitt över brösten. Tröjan passade henne perfekt, såg riktigt bra ut runt hennes smala midja och snygga höfter. Hennes bröst, som doldes av tröjan kunde han tänka sig vara ganska stora. Till byxor bar hon ett par jeansshorts som hade vars ett hål på varje ben. De smet snyggt runt hennes rumpa.
Angelina tittade på hans blick medan han granskade henne. Det kändes en aning obehagligt, gillade han vad han såg? Det kändes samtidigt ganska pirrigt.
Angelina hällde över smeten i en form och satte sedan in den i ugnen.
- Du vet att du glömde bakpulver va? Sa Liam och började vispa i sin bunke. Angelina granskade hans rörelser när han vispade, granskade varenda muskel på hans arm som spändes.
- Klart jag vet, sa Angelina med en liten klump i magen. Hon skulle få sämst betyg.
- Du bryr dig verkligen inte om dina betyg? Frågade Liam och hällde över smeten i en bröad form.
- Jo, det är klart jag gör. Hemkunskap är bara inte mitt starkaste ämne, sa Angelina och lutade sig mot ugnen.
- Och varför är det så? Sade Liam och satte in kakan i ugnen, sen satte han på timern.
- Jag... Vet inte... Antar att jag blir lätt distraherad, sa Angelina.
- Jag förstår att det är jobbigt att ha en så snygg kille på andra sidan disken, flinade Liam och satte ned bunken i vasken och startade kranen.
- Ja, det är tufft, skrattade Angelina och började likaså diska.