Vit varg

Kap 8

Jacks mopedbil kör upp mot mig, och stannar sedan framför mig. Jag tar tre djupa andetag för att inte bryta ihop. Jag går med skakiga ben fram till Bilen, men allt i mitt synfält börjar mörkna och jag känner hur yr jag blir, mina ben staplar runt och jag tappar balansen. Jag faller baklänges, men känner i sista sekund hur något fångar upp mig innan jag långsamt längs ner på marken. Jag är medveten om allt men kan inte se något.
- LIZZIE! Är du okej?
- J j ja jag tror det, men jack jag ser inget!
- Då är du väll endå inte okej?!
- Okej.
- kan du ställa dig upp?
Jag rycker bara på axlarna.  Jag sätter mina händer mot den kalla marken och hasar mig uppåt, jag känner två starka händer som tar tag i min midja och hjälper mig. Händerna leder mig framåt och sätter mig i ett bilsäte gissar jag. Jag gråter fortfarande, och jag kan fortfarande inte se ett skit. Bildörrar stängs och öppnas och jag hör en motor som startas. Sen börjar bilen röra på sig. Jag sitter bara stilla i bilen och gråter. Är jag blind?
30 min senare
Jag ser fortfarande ingenting, jag o Jack åkte till detta sjukhuset som vi är på just nu.  Jag gråter inte längre, jag är bara jävligt irriterad, vi har suttit i ett väntrum i snart 20 min.
-Lizzie? Det är dags för din röntgen!
Jag suckar bara och reser mig upp, jag känner två starka händer greppa om mina axlar och som leder mig mot rösten som ropat på mig.

Min röntgen gick väll bra, det var lite obehagligt, massa konstiga ljus och så. Nu sitter jag med jack återigen i väntrummet.
- Lizzie? Vi har fått din resultat!
Återigen leds jag in i ett rum.
- Lizzie? Kan du sätta dig ner? Du också Jack!
Jag hör en stol dras ut och jag blir nerputtad i den, sen hör jag hur jack sätter sig.
- Lizzie, ta det lungt nu okej? Men du har fått en tumör i hjärnan som kapat kontakten mellan dina ögon och hjärnan. Den har gått rätt långt, vi kan inte göra något förutom att hoppas på ett mirakel!
- VAA! Man skojar INTE OM SÅNT DOKTORN! Det var jack.
Jag får inte fram några ord, å jack verkar säga det spm jag tänkte på.
- Hur länge har hon kvar?
- Det är allt ifrån en tre veckor till fyra månader, vi kan inte räkna ut det bättre!
Där skulle jag sagt att allt blir svart men det blev svartare om det nu är möjligt och nu hör jag inget, jag känner bara marken mot min kropp, hur mitt huvud bultar och hur händer tas överallt på min kropp. Är det såhär det känns att dö? 

Jacks pov

Hon är döende... Tjejen jag är kär i är döende! Jag tror till och med hon kan vara min Mate! Hon får inte dö!
Det miraklet måste fan hända, annars kommer inte jag vilja leva mer, aldrig någonsin alls!

----------–---------------------
Förlåt för kort kapitel!