Silver lining

Kapitel 1

Skräckslagen. Rädslan virvlade runt inom mig och fyllde varenda del av min utmattade kropp. Det var ingen vanlig rädsla som man upplevt förut, utan så mycket mer. Det var en oerhörd skräck, krypande ångest, gripande oro och framförallt en fruktan för mitt liv. Det var rädslan för honom.

"Ursäkta mig, om du ska med måste du stiga ombord nu." sa en aningen irriterad röst som fick mig att lämna de ångestfyllda tankarna som pågick i mitt huvud och återvända till verkligheten. Jag ursäktade mig artigt och tog ett stadigt grepp om min mörka resväska för att sedan skynda mig ombord på färjan. Sandhamn stod det på den vit och blåa båt som våg för våg skulle sudda ut mitt förflutna och ta mig långt bort från honom.

Mitt blonda axellånga hår kastades runt av vinden samtidigt som jag och mina numera enda ägodelar, packade i en liten resväska, steg på färjan. Jag var inte speciellt förtjust i båtar, eftersom jag en gång utan flytväst ramlat av mina föräldrars motorbåt. När dem fortfarande bodde i Stockholm det vill säga. Dem flyttade till Spanien precis efter jag fyllt 18 år, men jag vägrade att följa med för att jag har flyttat tillräckligt under min uppväxt. Därför har jag aldrig riktigt fått chansen att skaffa riktiga vänner eller pojkvänner. Mina första år spenderades i Sverige, grundskola i London och gymnasie i Amerika. Inte konstigt att man är en ensamvarg. Eller snarare var. Lämnad av mina föräldrar endast vid 18 års ålder var livet öppet för misstag, och jag begick det största misstaget man någonsin kan tänka sig. Jag flyttade in hos en kille som jag dejtat i bara några veckor. Hans namn är Tobias, han är 23 år det vill säga tre år äldre än mig, och vi bodde tillsammans i hans tvåa på Södermalmsallén i ett och ett halvt år. Men det gör vi inte längre. För att inatt flydde jag för mitt liv.

---- flashback ----

Vår köksklocka slog prick 12 samtidigt som jag plockade ur diskmaskinen för att sedan lugnt kunna lägga mig utan att få skäll. Han avskydde när det var stökigt och tyckte att ansvaret för husets renlighet låg på mig. Jag sträckte mig till träskåpet ovanför köksmodulerna för att få tag på diskmaskinstabletterna. Men min rörelse mot träskåpet avbröts snabbt när en nyckel vreds runt i ytterdörrens nyckelhål följt av att den blåa lägenhetsdörren smällde upp och lämnade ännu ett märke på väggen innanför. Jag lämnade snabbt köket och gick med hjärtat i halsgropen mot ytterdörren där tunga och slarviga fotsteg hördes. Framme vid ingången möttes jag av en lång och muskulös figur som stank alkohol. Kroppsspråket talade om att promillehalten var mycket hög. "Tobias behöver du hjälp?" Sa jag mjukt samtidigt som jag försiktigt la min hand på hans axel. "Det enda du kan hjälpa mig med just nu är att hälla upp ett glas whiskey.". Jag förvånades inte av svaret, för att jag var van. "Jag tror du har fått nog med sprit för ikväll. Kom så går vi och lägger oss" sa jag och pekade mot sovrummet. Jag var inte beredd på hans reaktion. Hans grova hand flög upp och tog ett fast grepp runt min nacke. "Det var ingen fråga. Du gör som jag säger." viskade han iskallt och ökade styrkan i greppet runt nacken. Hans hemska andedräkt och varma andetag kittlade mot mitt öra samtidigt som rädslan spred sig inom mig. "Släpp mig! Du gör mig förfan illa!" skrek jag. Men jag visste innerst inne att mitt rop på nåd inte hade någon effekt. Mina ängsliga rop gav endast honom en större maktkänsla, och han älskade det.

Han styrde mig hastigt mot köket med ena handen kvar runt min nacke och den andra som stöd mot väggen för att upprätthålla balansen. "Jävla fyllo! Jag begick det största misstaget i mitt liv när jag tog emot ringen från dig." skrek jag samtidigt som jag placerade en hård knytnäve mot hans solar plexus. Greppet kring min nacke försvann och Tobias hukade sig hastigt mot kökets svarta keramikplattor som ett försök att återfå andan. "Du ska fan inte behandla mig såhär! Jag är den som försörjer dig för tillfället, din odugliga fitta!" vrålade han andfått och återgick hastigt till stående position. Därefter rusade han oväntat mot mig och tryckte upp min skräckslagna figur mot kylskåpet. Hans vänstra hand satt som klister mot min mage för att behålla trycket mot kylskåpet samtidigt som hans motsatta hand tog ett fast grepp runt min hals. "Vafan gör du!?" pustade jag ansträngt. Jag var van vid hårda ord och ett par slag då och då. Men aldrig förr hade jag fruktat för mitt liv. Min syn förvärrades för varje sekund som gick av grått flimmer och mina lungor försvagades allteftersom Tobias ökade trycket mot min hals. Hans blick var svart av ondska och chansen att han skulle släppa taget om min hals var så gott som obefintlig. Men chansen att jag skulle dö var också obefintlig. Jag tittade hastigt mig omkring och fann ett glas på bänken intill. Perfekt. Jag greppade diskret glasets fot för att i nästa sekund slå den tjocka delen mot Tobias tinning. Greppet runt min nacke lossnade och han ramlade snabbt i golvet. Svimfärdig och utan luft stod jag skräckslagen bredvid Tobias medvetslösa kropp. Jag hade ingen aning om hur länge slaget skulle hålla honom nere. Men shit. Jag måste fly nu.

---- slut på flashback ----