Varför stirrar han på mig? (boyxboy)

Kapitel 1

Williams perspektiv:

Jag åt upp mackan som jag precis gjort och gick upp till mitt rum för att hämta ryggsäcken. Mina väggar är vita och möblerna är både svarta och vita. En stor tv pryder en av väggarna framför den stora svarta soffan. En massa möbler finns i rummet som jag inte ens orkar rabbla upp. Det är mamma har valt min inredning, så det blev i hennes stil. 

"Wille, du måste gå till skolan nu annars kommer du försent!" pappas stressade röst hördes nerifrån och jag suckade. Skolan. Där man förväntas sitta helt still och lyssna på någon tråkig lärare som inte alls gillar en, eller sitt jobb för den delen. Sedan alla läxor. Gymnasiet blev bara jobbigare. Läxor hela tiden.

"William, nu måste du faktiskt komma!" mamma lät sur, sur som hon alltid är på morgonen. Lukten av kaffe började ta sig in i mitt rum och med mitt panikartade hat för kaffe skyndade jag mig ut och stängde dörren så lukten inte skulle förpesta mitt rum ännu mer. Jag kände att någon ryckte lite lätt i min tröja. Jag kollade ner och såg Saga, min 6-åriga  lillasyster. Hennes blonda hår var lite lätt rufsigt och hon hade ett stort leende på läpparna. Jag satte mig på huk framför henne.

"Hejdå" sa hon och log mot mig. Jag log ett omtänksamt leende tillbaks och kramade försiktigt om henne.

"Hejdå, vi ses sen" viskade jag innan jag släppte och joggade ner för trappan. När jag efter att sett mina föräldrars stressade blickar skyndat mig ut ur huset såg jag att det var några som flyttade in i huset framför vårat. En kille med mörkbrunt hår och rätt tighta byxor satt på trappan med sin mobil och en väska på ryggen. Han ignorerade totalt flytthjälparna som tappert konkade på tunga flyttlådor från lastbilen in i huset. När jag insåg att jag stått där alldeles för länge rycktes jag tillbaks och fortsatte vägen till skolan.

****

"Godmorgon elever!" sa min klassmentor muntert och satte ner några böcker på sitt skrivbord. Efter honom gick sakta en kille med blicken diskret riktad mot golvet och det var först då jag la märke till den nya, tomma bänken som fanns bredvid min. Det var killen jag såg innan! Hans hår var helt perfekt och när han kollade upp såg jag att han hade fina blåa ögon. Hans ansikte var ännu perfektare. Hans hy var aningen mörkt, det såg ut som att han kom från något latinamerikanskt land och hans stora muskler var inte blyga med att visa sig genom tröjan. Han såg så söt ut där han stod och-

Shit. Vad tänkte jag precis? Det är en kille som är framför mig, vad håller min hjärna på med?

"Detta är Leo, och han ska börja i klassen! Vill du berätta lite om dig själv?" sa min lärare och Leo såg lite obekväm ut. Inte så konstigt, han började ju i en ny klass, då är man blyg. Han såg snäll ut. Liksom, jättesnäll. Och söt. Och ganska het. Nejnejnej, shh Wille, shh.. Du är ju straight?

"Jag heter Leo, jag flyttade hit från Göteborg igår och jag är 17 år.." hans röst lät så perfekt och hans dialekt också, det kändes ungefär som när man lyssnar på sin favoritlåt, fast en sån man aldrig någonsin skulle kunna tröttna på. Han tystnade när han fick syn på mig. Hans blick flyttades inte ifrån mig tills en tjej i klassen började prata med honom.

"Har du någon flickvän?" frågade hon och Leos kinder färgades till en svag rosa färg.  Han såg en aning chockad ut av den raktpåsakiga frågan innan han skakade på huvudet och log det sötaste leendet jag sett.

"Jag gillar killar." svarade han och slängde en snabb blick på mig innan den vandrade ut över resten av klassen. Min puls steg en aning när hans blåa, djupa ögon hade mött mina. Han kollade ner i golvet och jag såg att han rodnade tydligt. Det var faktiskt sött. Jag började höra viskningar bakom mig, och ordet bög nämndes flera gånger. Jag kände ilskan bildas inom mig, en ilska som förvånade mig, och när jag gav dom en mördarblick tystnade dom.

"Sätt dig där, bredvid William." sa min lärare lika glatt som innan, som han inte hört vad dom andra sagt och pekade på bänken bredvid mig. Leo gick och satte sig, och jag kollade på honom. Varför känns det så konstigt? Det är någon känsla inuti mig som försöker dra mig till honom och jag gillar det inte. Jag borde inte 'dras' till en kille. 

Lektionen slutade efter en evighet, och när jag gick mot mitt skåp såg jag några killar i klassen som tryckte upp Leo mot ett skåp och började slå honom. Varför gjorde han inget motstånd? Han är ju tio gånger starkare än domdär små fjantarna? Jag sprang snabbt dit och tog tag i Hannes, han som slog Leo.

"Lägg av." väste jag bestämt och puttade ner honom på golvet. Både Hannes och hans gäng joggade skrattandes iväg. Att jag dominerar på denna skolan är det ingen fråga om. Jag gick fram mot Leo som kollade på mig med en frågande blick. "Varför försvarade du inte dig själv? Du är typ hundra gånger starkare än dom?" frågade jag och försökte fortfarande kolla in i hans ögon fast jag kände en konstig känsla inom mig varje millisekund jag la märke till den vackra blicken han gav mig.

"För att jag inte vill hamna i trubbel.." sa han och nickade diskret mot något ställe bakom mig. Jag kollade bak och såg en arg rektor stå där med armarna i kors. "Förlåt" mimade han diskret innan ett snett litet leende hittade hans läppar. Rektorn tog tag  i min arm och började dra bort mig till vad jag gissar var hans kontorsdörr.

Jag kollade bak på Leo som oberört kollade på mig. Jag gav honom ett leende och blinkade med ena ögat utan att först riktigt förstå vad jag precis gjorde. Det var helt omedvetet och direkt började jag ifrågasätta mig själv. Varför gjorde jag så? Jag är inte gay! När jag omedvetet driftade tankarna mot ämnet kunde jag inte undgå att komma på att varje gång jag varit med en tjej på det sättet så har inga känslor varit inblandade. Inget har liksom betytt någonting. Men det kanske bara var för att jag inte hittat den rätta tjejen än? Ja, så var det. Jag har inte hittat den rätta tjejen än. 

Ändå, när jag såg hur hans leende förstärktes och hur han började gå därifrån kunde jag inte motstå att le och känna en konstig känsla i magen. 

*******

Skolan var slut och efter ett långt samtal med rektorn om hur 'mobbning' inte löser någonting så lyckades jag kom undan med lite kvarsittning, även fast det inte var jag som hade gjort något fel. Jag orkade inte bry mig om det. Allt jag hade kunnat tänka på var mina förvirrande känslor som pirrade inom mig varje gång mina tankar driftade iväg mot honom. Mot Leo.

Jag var redan sen till att kunna hinna i tid till träningen så jag började snabbt springa in i omklädningsrummet. När jag skulle börja byta om såg jag Leo sitta på en bänk och stirra på mig. Spelar han också? Hans mage hade ett tydligt six pack och hans armar pryddes av riktigt starka muskler. Jag drog handen genom mitt svarta hår och kollade tillbaks på honom. Hans blick mötte min och han log. Jag log snällt tillbaks och drog av mig tröjan. Jag såg att hans ögon drogs mot min mage och jag flinade. Även fast jag inte gillar killar så gillar jag fortfarande att få uppmärksamhet.

"KOM IGEN NU GRABBAR, FORT FORT FORT!!" vår coach kom in i omklädningsrummet och alla satte snabbt på sina tunga skydd och skyndade ut på den stora gräsplanen. Vi körde igång och det visade sig att Leo var riktigt, riktigt duktig.

När träningen var slut och vi var i omklädningsrummet igen och precis hade duschat såg jag honom sitta på bänken med sin mobil. Jag satte mig bredvid honom utan att veta varför och han kollade upp på mig med en frågande blick. Sedan började han skratta lite.

"Vad?" frågade jag och kollade på honom med en oroad blick. Han skakade på huvudet.

"Haha, det är bara det att.. Du har ett grässtrå där.." sa han och tog fram sin högerhand, kupade mitt ansikte med den och drog bort det som tydligen var ett grässtrå med tummen, så att det föll till golvet. Jag njöt av hans beröring så länge det varade och log mot honom. Snabbt slogs jag av panik. Jag fattar inte hur jag kunde låtit honom göra så, men det kändes så underbart att för första gången känna honom röra mig. Det är verkligen inte ett bra tecken.

"Tack" sa jag och kollade in i hans ögon. Han kollade generat bort. Han rodnade och förvirrat kände jag en mjuk känsla i min mage. Fan också. Det här får inte hända.