Broken

1: Missfoster

Ljudet av min väckarklocka får mig att öppna mina ögon och kliva upp.

Jag gnuggar mig i ögonen och gäspar stort.

Jag går till garderoben och tar fram den största hoodien i marinblå jag har och ett par svarta stora mjukisbyxor och svarta kortstrumpor. Innan jag tar på mig kläderna ställer jag mig framför min helkroppsspegel.

En tjej med blont hår ner till midjan och stora sapphire blå ögon.

Jag suckar och tar på mig en vanlig bh och ett par trosor och sen kläderna som jag har valt.

Jag borstar igenom håret, struntar i sminket och går ner till köket för att äta frukost.

Paniken i bröstet för att gå till skolan har blivit som en vana men den är större än vanligt.

Jag tar ett grönt äpple och ett glas vatten.

''God morgon''

Jag nickar som svar till min morbror Magnus.

Den sista droppen vatten hamnar i min mun.

Jag ställer glaset i diskmaskinen och kastar äppelskruttet. Jag går upp till badrummet och borstar tänderna.

Dags för skola.

Jag går ut till hallen och tar på mig mina gympaskor.

Jag tar ett djupt andetag för att lugna ner mig själv och öppnar ytterdörren.

Jag går ut och stänger den försiktigt efter mig.

Det tar ungefär 5min att gå till skolan vilket kan vara en fördel för andra men mer en nackdel för mig. Jag kan tillexempel bli jagad hem, det går snabbt att komma dit och alla vet vart jag bor.

När jag ser skolbyggnaden byggs rädslan upp i bröstet.

Jag ska precis öppna skolans portar när en hand tar tag i min arm och drar mig bort från ingången.

Personen drar mig runt husknuten och puttar in mig i väggen.

''Jag som hoppades att du hade hoppat framför tåget.''

Jag kniper igen ögonen hårt och försöker stå stadigt på mina skakande ben.

''Vad är det? Är du rädd?''

Jag kan nästan höra Ethans belåtna flin när en ensam tår rinner ner för min kind.

''Ska du gå och gråta hos mamma. Nej vänta du har ju ingen'' Han börjar skratta i sista meningen.

''Det har jag visst'' viskar jag.

''Vad sa du?''

''Det har jag visst!'' skriker jag med fler tårar rinnandes ner för mina kinder.

''Hon lämnade dig! Ingen skulle vilja ha ett missfoster som dig!''

Jag sjunker ner för väggen och lägger händerna för ögonen.

En hård spark träffar mitt smalben och ett skrik lämnar min mun.

Jag tar försiktigt bort mina händer från mitt ansikte och tittar upp. Han spottar mig precis i ansiktet. Han skrattar åt min äcklade min och går iväg.

Jag torkar bort det med min ärm.

Med skakiga ben reser jag mig upp och går runt hörnet. Jag använder vänstra handen för att torka bort tårarna samtidigt som jag använder den högra för att öppna porten. Jag tar ett djupt andetag och går in. Det är väldigt tomt i korridoren för att jag kommer alltid rätt tidigt.