Månprinsen

I

I en liten, liten stad bakom de högsta bergen bodde det en gång i tiden ett lyckligt bondepar som hade en mycket nyfiken dotter. Varje kväll innan den lilla Bondflickan skulle sova, läste hennes mor sagan om Månprinsen för henne.
Tragedier kan även drabba den mest godhjärtade människan, för Bondflickans mor sjuknade in och blev mycket dålig. Familjen som nätt och jämnt kunde ställa maten på bordet hade inte råd med Bondmors sjukvård. Bondflickan var endast fem år när hennes mor slutade andas och lät själen glida ur sitt skal.
Varje kväll innan Bondflickan skulle sova studerade hon stjärnorna, för hon visste att en av dem var hennes mor. Hon bad till månen att ta hand om henne.

Åren gick och Bondflickan växte sig allt större och större. En kväll när Bondflickan satte sig på trappan vid ingången för att studera natthimlen upptäckte hon något alldeles underligt. Månen var borta.
Varje kväll innan Bondflickan skulle sova upptäckte hon samma märkliga sak, att månen var borta.
När månen varit borta varendaste natt flera dagar i sträck började Bondflickan bli orolig. Vem skulle nu ta hand om hennes mor?

En kväll när månen fortfarande var försvunnen bestämde Bondflickan sig för att hitta den. Hon skulle vakna tidigt på morgonen och bege sig ut i skogen innan hennes far vaknade.
Följande morgon vaknade Bondflickan tidigt, precis som hon beslutat. Sedan gjorde hon ett litet knyte som hon fyllde med bröd och några bär från trädgården. Hon knöt ihop den lilla duken med ett rep. Hon smög ut genom husets ytterdörr och började traska mot skogen. Det var fortfarande mörkt ute. Den kalla höstvinden ven och ruskade skogens trädtoppar så att fler löv föll till marken. Bondflickan som hade varit så säker på detta började tvivla på om det verkligen var en sån bra idé att bege sig ut i den stora mörka skogen. Hon kollade upp mot himlen som fortfarande var täckt av små stjärnor. Hon visste att hennes mor, högt där uppe, såg ner på henne med stolthet. Bondflickan samlade sitt mod och klev in i den stora mörka skogen.