Viva La France

Paris, Kärlekens stad

Äntligen hände det!

Ögonblicket jag väntat på sedan jag var 7 år och min mamma visade mig bilden på min pappa och henne framför Eiffeltornet. Sedan dess hade bilden blivit slitnare och fått en svag rödbrun färg efter alla mina finger avtryck. Inte för att jag brydde mig inte om det.

För det var min pappa som stod där, hans mörkbruna hår och bländande leende gav mig hopp om att jag en dag skulle få träffa honom. Och idag skulle jag vara minst tre steg närmare. Idag skulle jag kliva på flyget till Paris och i morgon skulle jag börja mitt letande.

Mamma sprang runt som en galning i våran lilla lägenhet och såg till att jag hade med mig allt som jag skulle behöva i två veckor.

Fyra timmar senare klev jag ombord planet efter att ha kramat om min mamma i en kram som säkert var tio minuter lång!

Hon grät till och med och fortsatte säga hur stolt hon var över mig och hur ledsen hon var över att jag åkte själv. Det var en liten tröst att jag skulle bo hos min mammas väninna som skulle hålla koll på mig men det gjorde henne inte lugnare.

Så startade planet och vi steg upp i luften. Nu hände det verkligen! Jag var på väg till min pappa och romantikens stad!

Efter ungefär en timme i luften började flygvärdinnorna servera mat och dryck, jag valde något enkelt som en ostfralla och mineralvatten då jag kände mig så extremt nervös och knappast skulle få ner maten som serverades.

Från början hade jag suttit bredvid en kvinna som hade sina barn på raden bredvid våran men hade sedan flyttat dit när vi inte längre behövde ha bälten. Det hade jag absolut inget emot och var glad över att jag kunde i lugn och ro lyssna på musik och äta små tuggor av min macka i jämna mellanrum i hopp om att min mage skulle klara av det. En film började spelas på skärmarna som satt ovanför flygstolarna, en romantisk komedi. Den typiska kärlekshistorien, tjej träffar kille. Dem är totalt olika och ogillar varandra från början. Så händer något och dem blir ett par. Men så bråkar dem över en småsak och blir sedan tillsammans igen i slutet. Så var hela filmen dem gångerna jag tittade bort från fönstret eller min mobil.

I slutet av filmen började flygvärdinnorna servera fika och jag beställde en chips påse innan jag gick tillbaka till att lyssna på musik. Sakta blev det mörkare och klockan närmade sig sju. Det var inte så långt kvar nu tänkte jag innan jag somnade.