ENSAM

Kapitel 1

MÍNNÉRLA⤴️

Mirtes perspektiv

Jag och Sanne min bästa kompis stod i korridoren och väntade på att första lektionen skulle börja.

- Vet du att det ska börja en ny tjej i klassen? frågar Sanne helt plötsligt.

- Nae, det visste jag inte, svarade jag förvånat.

- Hon ska tydligen börja idag, svarade hon exalterat.

- Vet du hur hon ser ut eller vad hon heter? frågade jag nyfiket.

- Nej, men jag tror att det är hon, svarade hon och pekade på en rödhårig tjej som jag aldrig sett förut.

- Menar du hon med rött långt hår, gröna ögon och ljus hy och medellång men ändå kort? frågade jag och Sanne nickade till svar.

- Jag tror att hon är en av dem där populära och dryga tjejerna, säger Sanne och rynkar på näsan.

Mínnérlas perspektiv

När jag vaknade imorse var jag jättenervös eftersom jag ska börja i en ny skola. Jag har på mig ett par ljusblå tajta jeans och en ljusgrå långärmad tröja med band längst ner på ärmarna, jag har också på mig mina vita Nike air force skor.

När jag går genom korridoren mot klassrummet som rektorn sagt till mig att gå till känner jag att allas blickar följer min rörelser. Jag försöker att ignorera det men sen hör jag dem obligatoriska viskningarna och skratten.

Som vanligt tänker jag: Är det mig dem skrattar åt och viskar om och vad skattar dem åt i så fall? Vad viskar dem om mig då? Då hör jag det. Den domen som dem flesta som inte känner mig ger mig.

Hon ser ut att vara en av dem där populära och dryga tjejerna.

Den kommentaren sårar mig alltid och ger samma smärtsamma hugg i bröstkorgen. Jag vänder mig genast åt hållet kommentaren kom ifrån och ser två tjejer som står och fnissar åt något. Dem är ungefär lika långa och den ena har blont hår som är klippt strax under axlarna medans den andra har långt ljusbrunt nästan blont hår som går nästan hela vägen ner till midjan på henne. Båda är ljushyade och har blå ögon, dem skulle lätt kunna vara syskon.

Jag trycker blocket jag alltid bär med mig närmare min bröstkorg och börjar gå igen. Kommentaren som jag fick av dem två tjejerna gör lika ont i mig som vanligt. Det känns inte bra att bli dömd efter sitt utseende och kläder.

Då ringer klockan och alla går mot klassrummen. Jag fortsätter långsamt framåt eftersom jag inte hittar här ännu.

Sannes perspektiv

När klockan ringer kommer Cathelijne springandes.

-Gissa vad jag såg innan! Gissa, gissa, säger hon spänt och lägger armarna om mina och Mirtes axlar medans vi går mot klassrummet. Hon vrider huvudet till vänster och tittar på mig och sedan åt höger och tittar på Mirte.

- Inte vet jag, svarar Mirte.

- Har det något med den nya tjejen att göra? frågar jag.

- Ja det gör det, svarar hon.

- Vad? frågar Mirte och jag i munnen på varandra.

- Jo jag tror att hon har en kille, svarar Cathelijne.

- Vad har du sett nu? frågar Mirte henne nyfiket och med ett ironiskt tonfall och knuffar henne lätt i sidan.

- Jo det är så att innan när jag stod utanför skolan och väntade på Laurens så såg jag henne komma till skolan, började hon.