Nu eller aldrig❤️

2.4K 85 14
                                    

'Oscars perspektiv'

Jag öppnade dörren och sprang upp på mitt rum och började packa.

-Oscar! Ropade mamma.

-Vad? Ropade jag tillbaka.

-kom, sa mamma.

Jag gick ner med väskan.

-Är det slut?? Frågade mamma.

Jag nickade.

-Oscar, tänk på att du har en dotter, sa mamma.

-Jag lämnar Stockholm, kommer tillbaka nångång, sa jag och kände att tårarna började komma.

Mamma tittade bara på mig.

-Hon har Felix, sa jag och gick till bussen.

'Josefines perspektiv'

#Morgon#

Vi satt på golvet och lekte med Eve.

Hon var så lik Oscar. Men han finns inte längre i hennes liv.

-Ogge kommer över, sa Felix.

-Omar då?? Frågade jag.

-Han har åkt hem, Mickis bad han komma, svarade Felix.

Efter 10 min så kom Ogge.

-Hej Sis, sa Ogge och kramade om mig.

-Hej, sa jag tillbaka.

-Hej Eve, sa Ogge och lyfte upp henne.

-Ogge, jag och Felix är tillsammans nu, sa jag.

Ogge tittade tveksamt på mig.

-Och att vi ska göra så att Evelina förstår att Felix är hennes pappa, sa jag.

-Eve, gå till pappa nu, sa Ogge och gav Felix henne.

-Tack, viskade jag.

-Så vad händer med Oscar? Frågade Ogge.

-Han finns inte längre i hennes liv, svarade jag.

'Omars perspektiv"

-Omar, sa Mickis och gav mig en kram.

Mira kom och kramade mig.

-Det är Wilnurs begravning om 2 dagar, påminde Mickis.

Mickis gick ut till köket.

-Ska vi ha lite roligt ikväll? Viskade Mira.

Jag gav henne en peddoblick.

-Hörni, jag måste åka till Stockholm nu, kommer hem imorron kväll, sa Mickis och åkte iväg.

Mira knöt sina ben runt min midja och jag började gå mot mitt rum. Vi tog av oss kläderna och... ja, ni får lista ut resten själva. Klockan var 23.00.

-Tack älskling, sa Mira och somnade.

'Oscars perspektiv'

Jag var i Göteborg. Jag började tänka på Omar. Jag började gå dit. Jag snubblade på en sten och skrapade upp knäna och näsan rejält.

-Helvete, viskade jag.

Efter 5 min av kämpande så var jag äntligen framme. Jag knackade på dörren. Efter 2 min så öppnade Omar.

-Oscar!?!? Sa Omar chockat.

Jag gick in och satte mig på en stol.

-Shit, vad har hänt?? Frågade Omar.

-Snubblade på en sten, svarade jag.

-MIRA!!! Ropade Omar.

Mira kom springandes ner.

Hon gick och hämtade plåster och rengöringssprit.

-Hur är det med Eve och Josefine?? Frågade Mira medan hon gjorde rent mina sår.

-Det är slut, sa jag och bet ihop.

-Kommer du på begravningen på onsdag?? Frågade Omar.

-Ja, sista gången ni ser mig, sen sticker jag, svarade jag.

-Oscar, snälla, sa Omar.

#Begravings-dagen#

Mira och jag tröstade Omar. Sen såg jag Felix, Ogge, Josefine och Eve.

'Josefines perspektiv'

-Oscar är här, viskade Ogge.

Jag tittade på Oscar. Evelina har lärt sig att krypa, hon kröp fram till Oscar. Han lyfte upp henne och började prata med henne. Jag gick fram och tog henne.

-Kom nu, så går vi till pappa, sa jag.

-Vänta, va?!? Sa Oscar chockad.

Han tog på min axel. Felix tog Eve.

-Felix är Evelinas pappa, du finns inte i hennes liv längre, sa Jag och gick till Felix.

'Omars perspektiv'

Jag gick fram till kistan.

-Älskar dig mamma, grät jag.

Efter begravningen så bråkade Oscar och Josefine.

-Hörni, bråka inte nu, sa Mira.

-Om jag inte finns i hennes liv längre så finns jag inte imorron, sa Oscar och gick.

Josefine grät, Eve grät.

-Felix, vi åker hem, sa Josefine.

'Oscars perspektiv'

Jag sprang mot bron.

-Älskar hon inte mig, så älskar ingen mig, sa jag.

Jag ställde mig på kanten av bron.

-Nu eller aldrig, tänkte jag.

Syster till Ogge MolanderWhere stories live. Discover now