Blackmailed

Nu kör vi! (3)

Nyckeln vred om och med ett klick öppnade sig cellens dörr.
" Bra jobbat girl! " Flinade Jocelyn och rättade till sin skjorta som hamnat snett.
Jag svarade inte utan fortsatte vidare mot nästa cell med Jocelyn i släptåg. Hjärtat dunkade och adrenalinet pumpade, exakt samma känsla som när man rånade en bank med Blood Blades. Spänningen som härjade i luften och golvet som susade iväg under fötterna. Men det var inte först nu jag stötte på den första övervakningskameran, fan. Min blick svepte över korridoren och mötte blickar som bedjande bad mig släppa ut dom. Instinkterna sa åt mig att skita i dom.
" Det finns ett proppskåp i det rummet " Nickade Jocelyn och det var först nu hon la märke till kameran.
  Vi båda stod gömda precis så att kameran inte kunde se oss, jag skramlade fram nycklarna och vände mig om för att tassa mot rummet vi lyckats springa förbi. Jocelyn höll utkik. Hittills hade planen funkat men det skulle nog inte dröja länge förrän vakten vaknade. Då slog de mig att jag glömt låsa in honom efter mig, jag svor tyst. Dörren till proppskåpet var redan upplåst, jag smög in och öppnade proppskåpet.
   När jag dragit ut nästan alla proppar hör jag Jocelyn ropa längre bort i korridoren, det var nu mörkt och det tog ett tag innan synen vande sig vid mörkret. Jag sprang ut från rummet mot Jocelyn, vi hörde vakter som ropade längre bort i korridoren bakom oss och tunga kängor som klampade mot stengolvet. Vi skulle inte hinna rädda dom andra utan just nu behövde vi ta oss ut. Det jag visste var att utgången låg nära matsalen, utgången som vakterna alltid kom och gick ifrån, men jag visste inte vart den ledde. Jocelyn lät mig visa vägen och hon sprang hack i häl efter, huvudet dunkade av all nervositet och min blick fladdrade oroligt omkring oss så vi inte skulle springa in i en vakt.
    Jag synade nu matsalen och jag ökade tempot, Jocelyn där efter. Vakterna verkade i nuläget vara bakom oss men vi var alltid på vår vakt, jag fumlade fram nycklarna när vi närmat oss dörren till frihet och testade troligtvis sju stycken innan låset vreds om och låstes upp. Det vi möttes av va en lång korridor med krukväxter som gjorde att det såg friskare ut, återigen tog det fart på våra ben och vi sprang mot frihet. Men det dröjde inte långt innan strömmen kom tillbaka och övervakningskamrorna började följa oss "fan" var det enda ordet som var som inprintat i huvudet just nu.
" De är bakom oss! " utbrast Jocelyn och min blick vred sig över axeln, hon hade rätt. De var ikapp oss med några tjugo meter mellan. Kroppen började protestera men jag skrek "spring" inom mig. Vi skulle snart va fria! Jag skulle snart till Blood Blades! Vi kom ut ur korridoren och möttes av ett kontor liknande ställe, jag däremot fick syn på väntrummet och mina steg fortsatte dit, utan en tanke på Jocelyn.
   Framför mig fanns nu utgången men den hade inget nyckelhål, kort... Man behövde ett kort för att kunna låsa upp porten. Snabbtänkt som jag var tog jag en stol och kastade den mot fönstret, glassplittrorna föll som regn ner mot golvet och rösterna närmade sig. Jag kastade mig ut genom fönstret, sket i armarna som var fulla av blod efter de vassa glas skärvorna som satt kvar i fönstret som en ram. Jag blickade bak för att skrika åt Jocelyn att vi klarade det men det min blick möts av är ingen Jocelyn, utan en vakt som zippade Jocelyn med sin elpistol. Jag hade svikit henne, de alla andra. Men jag hade inte tid att tänka, jag måste härifrån!
   Mina ben bar mig ut i skogen med vakter i släptåg, de va är riktiga pain-in-the-ass. Men jag skulle hem!