En rädd varulv, funkar det?

Kapitel 3

Whatever. Det var dags. Förut hade vi trott att man alltid förvandlades prick kl. 24°° på natten. Vi hade lärt av oss våra misstag om man säger så. Misstaget som nästan hade kostade mig livet och som kostat vår hemlighet.

(Throwback)
Det var söndag, en otroligt regnig söndag. Inatt skulle vi förvandlas till de odjuren vi egentligen var. Men så blev det inte riktigt.
Som vanligt på den tiden, var vi i skolan på dagen, vilket vi låter bli nu. Vi läste i våra tråkiga böcker, lyssnade på våra ointressanta lärare och skrev på våra dåliga texter. Precis som vilken dag som helst. Skolan var knökfull av elever och det var dags för matematik (blä).
Lektionen hade precis börjat när det hände. Mitt i det alldeles normala klassrummet med helt vanliga människor och med en ondskefull varelse till lärare (dock var hon en människa också) kände jag en rysning genom kroppen. Jag greps av panik och rusade ut ur klassrummet (jag har fortfarande inte kommit på någon vettig förklaring till min lärare). Väl ute i korridoren började jag skaka som en gris och jag insåg lite försent att någon skulle kunna se mig. Jag rusade (skakade och haltade) till närmaste toalett och det var då Kristoffus och Vicky kom gående hand i hand i korridoren. De såg mig och jag såg dem. Kristoffus svullnade upp av ilska och knöt sina nävar (han är lite konstig ibland) och sen berättade han allt för Vicky... Morr, den förrädaren.
Hursomhelst, jag låste in mig på toaletten så gott det gick att försökte kväva mina plågade skrik och hemska vrål. Vilket tyvärr visade sig vara ganska så omöjligt. Resten av dagen och natten tillbringade jag som en arg varg utan mänskligt medvetande inne på skolans smutsiga toalett innan jag "vaknade upp ur mitt koma" strax innan kl 2 på natten dagen efter.
När jag åter var människa blev jag först förvånad men sedan lättad. Hela toaletten inklusive handfatet, spegeln osv var förstört och låg i småbitar på golvet. Väggarna var upprivna och jag själv kände mig klibbig och senare insåg jag att det klibbiga var mitt eget blod.
Mysteriet på toalett nr 20 lever fortfarande kvar i skolan trots att jag städade upp allting bäst jag kunde. (Sopade spillrorna åt sidan och stack).

(Back to the future)
På grund av det gick vi aldrig till skolan på denna speciella dag längre. Det var nästan värre. Hela dagen fram tills förvandlingen spenderade jag alltid liggande under min säng i ett nervöst sammanbrott och var hela tiden beredd på det värsta.
När som helst kunde det hända, men den här gången var inte som alla andra.

Feedback och kritik tack!