Blackmailed

Nichole Parker (1)

De surrande mumlen som lämnade matsalslokalen var en vana vid det här tillfället. Det var dag etthundrafemtiofem i detta förjävliga fängelset. Polisen hade för en gångs skull varit smidiga och fått tag på någon från Blood Blades, en Mafioso, ovanligt nog. Mafialedarens vänstra hand, den som däremot lyckats charma godfathern till hennes högra hand var Zion, Zion Black mer exakt. Han var snygg helt ärlig, en såndär typisk kille som de flesta tjejer drömde om.
    Maten smakade plast som de alla andra dagar och längtan att dra tillbaka till Blood Blades blev större för varje dag som passerade. Tankarna på att rymma hade fastat på näthinnan flera gånger men hur var fortfarande ett frågetecken. Mafiagruppen skulle aldrig försöka hjälpa, om man blivit förlorad så hade man, det var ingen snack om saken. Titeln Mafioso skulle inte stå under Nichole Parker längre, mitt namn. Någon annan jävel hade säkert tagit den titeln som tillhörde just mig. Typ Edward, Arthur, eller kanske Amber? Nej, absolut inte. Hon är en mes rent ut sagt. Jag gillade henne inte, det kanske bara va avundsjuka för sött utseende hade hon ju?
    En nu mera bekant röst flöt ut genom högtalarna som satt uppskruvade i varje hörn i lokalen som upplyste:
"Klockan närmar sig nu 16 och bakgården öppnas för att fångarna ska få sträcka på sig."
     Bakgården bestod av ett utegym, klottriga bänkar och ett högt gallerstaket som markerade vart man kunde gå och ej. Vi fångar behandlades som djur i detta hemska fängelset, vi blev utfösta av vakterna, ut mot bakgården där de låste efter oss så att alla skulle stanna ute, oavsett väder. Rätt drygt, vår klädsel bestod bara av orange skjorta och ett par tunna orangea byxor, så till skydd mot regn eller minus grader var dom inte.
    Vi var ett gäng på fem kvinnor här som höll samman lite extra. Alla hade planer för att rymma, och när vi väl kunde diskutera rymningsplan utan någon vakt eller liknande i närheten hade vi inte kommit särskilt långt. Fängelset kändes omöjlig att ta sig ut ifrån. Jag hade minst tio år till här inne, tack vare rånet på banken i Manhattan med Blood Blades. Mitt klumpiga jag hade snubblat över en trottoarkant när poliserna var som närmast. Den sista personen jag såg från Blood Blades och som säkert berättade för Anastasia att jag blivit tagen va Zion. Bilden av när han såg allting från håll med juvelerna i sin väska och mötte min blick osäkert är det sista jag minns. Samt hur ont jag hade när poliserna tvingade ner mig på knä och var allmänt hårdhänta.
" Så Nichole vad är dina idéer? " undrade Jocelyn och det var först nu jag insåg att jag inte lyssnat ett skit om vad som diskuterats om rymningsplanen. Jag såg mig omkring.  "Alltså..." fick jag ur mig i ett mummel.
" Åter igen lyssnade du inte råttan " flinade Skunken, eller Sara som hon egentligen hette.
" Lägg ner, kalla mig råtta igen och din näsa blir bruten " fräste jag tyket tillbaka och spottade åt sidan och mötte hennes blick igen, hotfullt denna gång.
" Wow ladies! Lugna ner er nu, vi har en plan att hålla oss till! " utbrast Jocelyn för att få oss på andra tankar.
    Vi diskuterade om allt som fanns mellan himmel och jord kändes det som, men vi kom iallafall fram till något som för en gång skull kanske skulle funka. Jag hade lyckats sno med mig papper och penna från min cell och antecknade de som blev sagt under planeringen, samtidigit som min blick svepte över bakgården regelbundet så ingen la märke till oss. Vilket egentligen va rätt omöjligt då vi va såpass många fångar.
     Planen skulle ske redan denna natten, vakten som var mitt första mål skulle inte vara lätt. Han var erfaren, jobbat här i rätt många år och listig. Men däremot va han lätt att flörta med så idéer hade man ju...
  " Så vad är det ni har i kikarn? " En mörk röst bröt ut bakom mig men lät mig inte bli berörd, istället smög jag ner pappret försiktigt i min ficka medans de andra fixade snacket.
" Vi diskuterar om det vanliga Mr Cooper " Flörtade Jocelyn och sträckte på sig en aning.
" Och vad är "det vanliga" då? " Muttrade han med sina muskulösa håriga armar i kors över bröstkorgen.
" Hur man tar sig ut här ifrån vad tror du, idiot! " Var det som passerade mina läppar. "Vi lär inte vara de första som diskuterar detta" Jag blickade upp över axeln och mötte hans blick, den var spänd. Han hade höjt handen för att ladda en örfil men kom inte längre. Ett flin tog plats på mina läppar.
" Juste, man få inte slå kvinnor. "