Kapittel 2

11 0 0
                                    

Jag stod på verandan, rädd att knacka. Jag var inte färdig att höra vad de hade att säja. Ellen var som en lilla syster till mig, jag skulle inte kunna tänka mig att något hänt henne. "Knack, knack, knack", sade min hand plötsligt mot dörren. "Oj! Kära Ilona kom in, kom in!", sade fru Doris ivrigt.

Herr och fru Doris var de snällaste paret jag någonsin känt. Därför är det så ledsamt att så bra människor måste gå genom en sådan rädsla över deras dotter. De hade dekorerat huset med en massa jul juls och doften av färska pepparkakor var gudomlig. Huset var alltid runt julen det vackraste huset på hela gatan. Ända sedan jag först började jobba här när Ellen var 5 år gammal. Jag satte mig vid soffan. Efter en stund kom fru Doris med två koppar te och et fat pepparkakor. Jag tog fram min antecknings bok och en penna, sedan satte hon sig mitt emot mig med den där samma oroliga blicken som Chefen hade haft tidigare.

"Jag förstår att du stressar över vad hänt. Men du och herr Doris är i bra händer. Ni behöver inte oroa er, jag ska nog hitta er dotter. Jag ska hitta Ellen", sade jag för att lugna ner henne (och för att lugna ner mig också).

"Tack för det", sade hon lättad. "Och jag är ledsen att min man inte kunde vara här idag. Ända sen det hände så har han bara varit omkring och hänga efterlysningar runt byn", förklarade hon. "Medan han är och letar efter henne så är jag här hemma och förväntar mig att hon ännu skall komma in genom dörren. Säga att hon åkte på en oväntad resa." Fru Doris tittade mot dörren en stund och sedan vände sig mot mig igen. Sedan frågade hon mig, "Nå? Var det så att du hade några frågor åt mig?"

"Jo visst", sade jag samtidigt som jag tog korken av min penna. "När och var det senaste gången du såg Ellen?"

"Det var faktiskt när hon och hennes rums kamrat hade sin inflyttnings fest en vecka sedan. Men jag kommer faktiskt ihåg att hon verkade lite konstig den kvällen. Först så rabblade hon om någon kille som hon gillade. Hon sade att han skulle komma, men det gjorde han aldrig. När hon förstod det så blev hon väldigt arg. Och nästa sekund grät hon framför alla gäster. Jag hade aldrig sett någon person göra en så stor in pakt på henne förr."

...

Nu är klockan 16.58. 

Om 2 minuter kommer dörren att låsas upp och... jag kan inte ens tänka mig vad det kommer hända mig den här gången. Hur kan en person bara hoppa från någon som betydde värden till mig till någon som gör det här. Och tydligen andra också. 16:59. Om 56 sekunder kommer jag kräla ut ur mitt huvud. Förra gången vaknade jag efter ungefär en timme naken och täckt av blåmärken... jag nycklar mot dörren. Jag ser mot klockan. 17.00. Mitt hjärta börjar bulta hårdare, jag blir alldeles stel. Jag ville inte. 

KidnappadWhere stories live. Discover now