On the road - kapitel 3.

307 10 0
                                    

Han suckade lågt och startade motorn och gasade och

däcken började rulla.

---

Jag satt stel i det röda skinnsätet och visste inte vart jag skulle bara att jag kommer aldrig se min lägenhet igen, eller mina vänner och absolut inte pappa.
Killen grymtade till och satte sig bekvämare i sätet, jag kollade lite åt sidan och fick inte ut mig ett ord. Han glodde tillbaka med en sömnig blick.
Hur mycket var klockan egentligen? det var mörkt ute, men det var ju vinter. Och på vintern var det ju mörkt vid typ tre på eftermiddagen? Okej, då var klockan mellan tre eller Tio på morgonen. okey, smart linn, smart.
Jag slog ner blicken, jag hade ingen lust att prata, Prata med den idioten, jag visste inte ens vad han hette, Vad heter han? Hm.. Jag tänkte.
Zac, josh, sky, Nej vänta sky är ett flicknamn. Zayden kanske, nej, han ser ut som att ha ett utländskt namn iallafall. Kanske, Kim nej usch det låter bara fel.
Jag gav upp och lutade mig bak i sätet.
Han körde på en motorväg, en sådandär som ser ut att aldrig ta slut. Han körde snabbt, det hörde man brummandet från motorn.
Jag föll ner i tankarna igen.
Vad gör jag här? Varför lät jag bara honom inte skjuta mig? Varför försökte jag fly? Allt började uppenbara sig för mig. Jag är inte hemma längre, Jag kommer aldrig komma hem igen.
Aldrig.
Jag sneglade på killen, Han hade mörkt brunt hår som stod åt alla håll och kanter. Som alla killar verkar ha nu förtiden. rakat på sidorna av huvudet och en piercing i ögonbrynet, En silvrig ring. Han hade en kortärmad vit tröja följt av en grå munkjacka, munkjackan var nerdragen så man kunde skymta hans tatueringar runt armen och uppåt axeln, det bestod av ringar, krumelurer och hjärtan. Hjärtan, seriöst? Aja, alla tatueringar har sina meningar bakom dom. Hans käkben syntes tydligt i det gnutta ljus som kom från kontrollpanelen, där radion sitter. Han såg ut som en bjässe gemfört med mig, Jag var lagom lång och garanterat för smal, det hade jag fått höra många gånger. Han var lång och kraftig av alla muskler. Jag hade långt rött ovårdat hår, inget modelhår direkt. Han hade sitt mörka hår, som låg i ett trassel på huvudet. Jag var sjutton och han var iallafall över sjutton, men inte över tjugo. Något därimellan.

-
asså, BITCH PLZ JAG ÄR SÅ BÄST.
nejmen.
Ja, nu skrev jag ett nytt kapitel. Ursäkta för den dåliga uppdateringen med vafan, mitt liv är lite upp&ner känslomässigt just nu med det börjar gå åt det bättre nu så.
iallafall, läs, rösta,dela och lägg till i erat bibliotek C8
xoxo Tove.

How About No? [darkfanfic]Där berättelser lever. Upptäck nu