6-Det är väldigt bra att ha klaostrofobi

39 4 7
                                    

Ja, nu undrar ni säkert varför jag kände på vattnet! För det första så ville jag inte väcka Nico eftersom jag inte vill ta död på honom! Och för det andra så hade jag först kännt med handen och den bara sjönk ner som om det var en gång någonstans. Och för det tredje så ville jag svalka av mig.

Aja, tillbaks till handlingen. Efter det att Nadia fått all uppmärksamhet när hon skrek på Nico. Så gick vi ju iväg men jag kunde inte sluta tänka på vattnet så efter ca fem minuter nära ett skogsbryn vände vi (eller jag typ släpade med Nadia som bara tyckte det var onödigt).

När vi var där tog vi ett djupt andetag och gick ut i vattnet (när jag hade vatten upp till midjan så tvekade jag på mig själv och slöt ögonen). Som jag misstänkt var det en trappa. När hela huvudet var undervattnet så kunde jag inte låta bli att långsamt öppna ögonen och testa att andas. Men det skummaste var att det inte fanns något vatten längre!!! Vi var i ett tomt trångt rum och väggarna såg ut som att dom var gjorda av hårt pressad sand. Nu önskar jag att jag kunde säga att det fanns en skylt där det stod "Tartaros 3m) men då skulle jag ljuga.
"Opal det här känns inte bra" sa Nadia med en skakig röst.
Just ja Nadia gillar inte trånga utrymmen!!
"Nadia om du vill så kan du gå tillbaks men jag måste kolla en sak" sa jag med en så stabil röst som möjligt när man var i ett trångt rum under vattnet och det var fullt av runor, text på ett okänt språk på väggarna och en livrädd bästis som var dotter till Pluto.
"Jag går upp" sa Nadia och kilade iväg mot trappuppgången.
Jag kollade efter henne. Jag log för mig själv Nadia som alltid framstod som den modige hade klaustrofobi, eller egentligen skulle vem som helst ha det om man hade upplevt det som hon gjort. När Nadia var 3 år gammal blev hon inlåst på en toalett i ett par timmar innan städaren hörde hennes gråt.

När jag sedan vände mig om igen hade en tjej iklädd cheerleading dräkt med pom poms uppenbarat sig eller tjej och tjej det såg ut som typ en vampyr med ett typ mekaniskt robot ben och ett åsneben. Om jag minns rätt så kallas dom empusor.
" är du den där Opal!"väste empusan med skrovlig röst mer som ett utrop än fråga.

"Varför bryr du dig pm du ändå bara är här för att döda mig" sa jag.
Empusan gick sakta närmare mig.
Jag frammanade kvickt min dolk som vapen.
Jag ryckte tag i ena empusans pom poms. Av frustation flammade hennes hår upp i eldsvågor. Jag ryggade tillbaks av chock men drog mig inte undan.

Efter att jag har gjort anfall och empusan parerat så gav jag upp med dolken och tänkte utnyttja diset. Jag försökte se det ur hennes synvinkel!! Jag hade ju klarat det i lägret men inte här!! Det jobbigaste var att empusan inte ens försökte anfalla antagligen för att retas. Vi gick runt i cirklar och jag fick en ny idé. För varje steg jag tog gick jag knappt märkbart närmare empusan och innan hon han reagera högh jag av hennes mekaniska ben och dunka det i skallen på henne! Hon var inte död men medvetslös så jag sprang upp och stängde tomrummet med hjälp av diset.
"Du Opal vad har hänt, du ligger på marken flåsar som en hund och ser ut som att du sett en vampyr"? Sa Nadia och stirrade på mig.
"Kom igen samla dig och berätta"! Sa Nadia irriterat.
"Jo på sätt och vis har jag sett en vampyr" sa jag med ett flin.
Och sen så berättade jag om empusan.
"Nu röstar i alla fall jag på att ta den där taxin som kommer när man kastar en galleon på marken" sa Nadia.
" instämmer helt"!

När vi kommit ut på den centrala motorvägen så kastade Nadia en galleon på marken.
Och plötsligt var det en gammaldags bil framför oss med tre typ kvinnor. Som verkade tjafsa om något.
Nadia avbröt dom och sa:
"Ta oss så nära underjorden som möjligt".
Och så satte dom av i världens fart och fortsatte tjafsa om något som såg ut som ett öga.
Jag hade inte tänkt på det innan men dom delade på det!
Jag fick kväljningar jag som så lät började må illa och bli äcklad nu blev jag båda delarna!

Efter en åktur som kändes som en evighet så sa en av dom såhär:
"Vi kan inte komma närmare underjorden utan att bli inspärrade".
Jag och Nadia gav varann en snabb blick som visade att ingen av oss förstod någonting.

Hejsi!! Min Wattpad har ju krånglat🙁... Men nu är jag tillbaks!! Alltså jag skulle gärna vilja att ni skriver lite "kritik" eller vad jag kan förbättra. Eftersom det är något knas med min mejl skriv i kommentarerna!!

Nattens dotterDär berättelser lever. Upptäck nu