Inget wifi

2

Nova som hade stövlar på sig gick bara rakt in, medans vi stod kvar. Vi vände sakta blickarna mot varandra, och sen tillbaka till leran.

"Kom igen" sa Nova som ville att vi skulle skynda på, och återigen tittade vi på varandra, innan vi också öppnade grinden.

"Du får gå först" sa jag och Julia stirrade då bara på leran.

"Vi gör det tillsammans" sa hon och jag nickade lite och sen tog vi båda ett steg ut. Till våran EXTREMA lättnad var leran stelnad.

Vi båda pustade lättat ut, men gick sen ändå försiktigt fram till Nova, och vi fortsatte gå. Det var ganska stort här.

En tjej med en hjälm på sig kom fram till oss med ett leende. "Hej, ni måste vara Melissas barn" sa hon glatt och vi tittade lite på varandra.

"Mhm" sa jag och fattade inte riktigt hur hon visste vilka vi var. "Jag är Emma" sa hon och jag log lite. "Antonija, och dethär är mina systrar Nova och Julia" sa jag och hon log mot dem. "Hejhej" sa hon och Nova log tillbaka medans Julia var för upptagen med att äcklat titta sig om.

"Det är bara att göra vad ni vill, om ni vill rida så är det bara att säga till Jennifer" sa hon och gick sen iväg.

Jag har ju ingen aning om vem det är, men eftersom vi ändå inte tänkt rida spelade det ingen roll.

"Så vad vill du göra då" sa jag till Nova då det här var hennes idé från början. "Först kan vi väl titta oss omkring, och sen vill jag ju rida såklart" sa hon och både jag och Julia tittade på henne. "Rida?" Sa jag skeptiskt och hon nickade exalterat.

"Jahopp" sa jag och vi började följa efter henne.

Det luktade äckligt här.

Det var typ folk som gick runt med hästar också. Vilket kanske inte är så konstigt då vi är vid ett stall.

Vi gick förbi ett gäng med tjejer som började skratta åt oss när vi gick förbi. "Herregud, ser ni vad dom har på sig.... i ett stall?" Sa en av dem och trodde antagligen inte att vi hörde, och då stannade jag upp och vände mig mot dem, och de slutade genast skratta. Jag däremot började le. Ganska så jätte sarkastiskt.

"Om man ska dömma andras kläder kan man ju iallafall inte gå runt med höga mönsterstrumpor i låga skor" sa jag och fortsatte leendes titta på dem.

"Det är som att gå med strumpor i sandaler" sa Julia då och tittade flinandes på dem och deras kläder.

"Aja, hejdå" sa jag och började obrytt gå igen. Nova gick fram till en liten inhängnad med en häst i, och vi följde efter henne, men höll avstånd från hästen.

Hon däremot gick fram och klappade den.

"Kom, den är jättesnäll" sa hon efter en stund och vände sig mot oss. "Jag står ganska bra här" sa jag och log lite. Julia brydde sig inte ens om att svara.

Vi stod kvar där och jag tittade mig lite om och såg då VÄRLDENS SNYGGASTE KILLE. Heeeeelt seriöst.

Tjejerna runt om tittade också på honom. Vilket inte var så konstigt. Han mötte min blick, och jag höll kvar den på honom några sekunder innan jag tillslut vände tillbaka den på Nova som fortfarande stod och klappade hästen.

Det kändes helt plötsligt inte lika hemskt att vara vid det här stallet ändå 😏

Sen klampade en tjej förbi, och det skvätte lera överallt, inklusive på mina vita jeans, och återigen kändes det inte så jävla kul att vara här.