Det är inte slutet

1. Kärlek börjar alltid med bråk

Miranda uppe på bilden!!!!

Jag letar efter min gate på den stora skärmen när man kommer in i Arlanda. Det står många städer och siffror bredvid men jag fattar inget. Jag har aldrig åkt ensam till en annan stad förut, det blir som ett uppdrag. Nu har jag i uppgift att hitta min gate, lämna väskorna och komma in i flygplanet. 

Jag går mot en tjej som står på en elektrisk vagn. Hon ser ut i 30 års åldern. "Ursäkta jag fattar inte vart jag ska ta vägen kan du hjälpa mig? " frågar jag med ett litet skratt i rösten. Hon kommer säkert tänka vilken efterbildande tjej som kan inte klara första steget ens. Hon kollar på biljetten koncentrerad. "Gå till nummer 3 där borta" ordar hon och pekar till vänster. Jag tackar med ett litet skratt och går till kön där det står nummer 3 på. 

Jag står i kön en liten stund innan jag lämnar väskan och går igenom flygplatsens rutin. Det blir lätt eftersom jag frågar varje gång jag går igenom någonting om vart jag ska ta vägen. Nu har jag en timme kvar så jag passar på och går i en smink affär. Jag går fram till en parfym som lockar mig med vanilj lukt. Jag älskar den men jag har nästan lika i min väska. 

Precis när jag vänder mig om ser jag en tjej bakom. Jag ryggar tillbaka men inser att det är Lisa, min bästis sedan jag började i gymnasiet. Vi bokade i samma flygplan eftersom vi kommer att studera samma sak i samma universitet. Både har ungefär samma drömmar med ungefär helt olika personlighet. 

Hon fnissar och kramar om mig. "ska vi gå och sitta så slipper vi missa flygplanet?" frågar hon med ett leende. Hon är fylld med energi för att äntligen kommer hon träffa Ethan. 

De har snart snackat i en vecka och nu ska de träffas för första gången i London. Det är såhär man kan sammanfatta Lisas liv, snacka med en kille i max en månad och sedan gå vidare. 

Hon är inte direkt en player, de hon snackar med är samma typ som henne. Hon snackar aldrig med en kille som vill ha ett riktigt förhållande. Jag däremot är helt emot det. Om jag blir tillsammans med någon så ska det vara en bra person som jag kan leva med hela livet. 

Inne i salen är det massor med folk med olika bakgrunder. Vi går till två lediga platser mittemot varandra. Jag lägger min handväska på mitt knä och lägger huvudet på den. Lisa lyssnar på musik och knappar något med mobilen. 

Efter ungefär en halvtimmer hörs det i högtalarna att vi ska in till planet nu. Nu börjar mitt nya liv.

***

"Lisa kan inte ni träffas någon annan dag? Vad ska jag göra ensam här?" frågar jag medan jag lägger ögonskuggan till henne. "Men du är inte ensam, sa du inte att din kusin bodde här? Ni kan  väl träffas?" föreslår hon med ett litet leende. "Eller följ med mig, det är ändå första gången vi träffas så det kommer vara säkert stelt" yttrar hon fram med ett bredare leende nu. "Nej snälla jag skulle tro det om det var någon annan men det är Lisa Andersson! Kommer inte bli överraskad om du sover över hos honom idag"  skrattar jag fram medan jag väljer en färg på läppstiftet. "Och så är Max inte min kusin, utan mammas kusins barn eller något sånt" påstår jag medan jag lägger till henne en ljus rosa läppstift, sista touchen till hennes smink. 

"Aja who cares, gå bara och träffa honom" svarar hon stressat. Hon måste vara i platsen om fem minuter och har inte ens börjat gå dit. "Vet inte vi får se, jag har inte träffat honom i två år nu och vi har aldrig umgåtts med varandra förut" svarar jag fundersamt medan jag lägger tillbaks sminket i sminkväskan. "Då är det dags att ni umgås nu medan du känner ingen här, förutom mig då" säger hon medan hon tar på sig hennes skor. Det är sant han är ändå ingen främling, vi är ju ändå släkt.