Far Away (The Fooo Fan Fiction)

Kapitel 6

Novas pov:

- Vi ska kanske börja gå, säger pappa. 

Men jag står kvar. Jag står kvar utanför kontrollen. Jag tänker minsann inte åka till Australien. 

- Nova, kom nu, säger pappa och gör en gest att jag ska komma. 

Men jag skakar på huvudet. 

- Nova, säger pappa och kommer fram till mig. 

- Jag vill inte åka... Jag vill till Sverige, snyftar jag fra och kollar på pappa. 

- Jag vet... Det är svårt för mig med, men... Vi måste till Australien, säger pappa. 

- Men lova mig en sak först, säger jag. 

- Beror på vad det är, säger pappa och himlar med ögonen. 

- LOVA! Säger jag med högre röst fast det lät som att jag viskade. 

- Okej. Jag lovar, säger pappa och suckar. 

- Nu får jag åka till Sverige när jag vill. Och stanna där hur länge som helst, säger jag. 

- Men gumman! Du kan åka till Sverige över en helg eller en vecka. Men inte längre, säger pappa. 

- Jag ska det! Jag åker nu. Hej då, säger jag och vänder mig om för att gå till biljettkassan.

- Nova, nej, säger Hanna och drar mig undan. 

- Vem fan är du?! Halvfräser jag argt åt Hanna. 

- Nova, du vet vem jag är, säger Hanna vänligt. 

- Jag vet inte vem du är. Har aldrig vetat det heller och kommer aldrig att veta vem du är! Fräser jag. 

Pappa kollar på mig med en sur och besviken blick. Jag ger Hanna en sur blick innan jag skyndar mig därifrån. 

Ogges pov:

- Kan vi inte ringa henne? Frågar jag och kollar på de andra killarna.

- She is gone, Ogge. She is gone, svarar Felix besviket och kollar ner i golvet.

- Hon är inte borta! Vrålar jag.

Det var sant. Nova var inte borta. Hon är bara på andra sidan jorden. Hon är 24 timmar bort. 24 timmar bort från Sverige. 24 timmar bort från mig...

- Men ni fattar inte! Hon är inte borta! Säger jag.

Tårarna rinner ner från mina kinder.

- Ogge, säger Omar lugnande och lägger en hand på min axel. Vi saknar henne med...

De förstod inte hur jag mådde! Jag var helt krossad innombords. Jag mådde inte bra. Nova måste vara i närheten för att jag ska må bra... Och just nu gör hon så jag inte mår bra... Eftersom att hon är i Australien...

Novas pov:

Jag sätter mig ner på min plats på flygplanet. Hanna sitter på andra sidan gången och pappa sitter framför mig.

- Var snäll och sätt på era mobiler på flygplansläget, ropar högtalarna ut.

Jag sätter min mobil på flygplansläge och fortsätter att hålla på med den. 

- Nova, stoppa undan mobilen, säger pappa surt och sätter på mig mitt säkerhetsbälte. 

- Pappa. Jag är inte 3! Jag kan göra det själv! Spottar jag argt ut ur mig.

- Men stoppa undan mobilen, säger pappa och återgår till sin plats. 

Planet lyfter och jag ser att vi sakta men säkert lämnar Bulgarien. Just nu skulle jag vara på väg mot Sverige, men nu sitter jag på ett plan till Australien. 

Felix pov:

Ogge spottade ut sig en massa ord. Arga meningar fanns med. Jag förstod honom... Han och Nova var tillsammans... Jag och Nova är barndomsbästisar... Såklart att jag saknar henne! Men eftersom vi inte träffades på 10 år så glömmer man ju bort varandra... Så snart skulle Ogge glömma henne. 

- Jag är ledsen, killar, säger Ogge och sätter sig ner i soffan. 

- Mm... Svarar Omar utan att möta hans blick. 

Ogge tar upp mobilen och kollar igenom instagram och twitter lite snabbt. 

- Jag ska till donken. Ska ni med? Frågar han och går mot dörren. 

- Mm... Svarar jag och går efter honom. 

- Ni andra då? Frågar Ogge igen. 

- Inte just nu, svarar Oscar och Omar nickar. 

- Jag är inte hungrig just nu. Gå ni, säger Omar och kollar ner i mobilen han höll i handen. 

Jag och Ogge går mot donken men stannar plötsligt av några foooers som ville ta kort. Efter det kunde vi gå vidare mot donken. 

- Vad ska du ta? Frågar Ogge. 

- En hamburgare och cola tror jag. Du då? Svarar jag. 

- Samma som dig, svarar han och börjar sedan att beställa till sig själv. 

Sen är det min tur. Efter att ha beställt vad jag ska ha går jag och sätter mig ner bredvid Ogge. 

Novas pov:

Jag tog upp mobilen efter ett tag och stoppade hörlurarna i öronen och satte på The Fooo. Tårarna började komma och jag satt och snyftade jätte högt. Men jag brydde mig inte! 

- Nova! Säger pappa surt. Fan ge dig någon jävla gång!

Jag hörde allt han sa eftersom låten just tagit slut. Mannen bredvid mig som hade rakat hår, lite skägg, svarta kläder förutom byxorna som var lite brunaktiga, satt och kollade på mig. Det gjorde många andra med. 

- Nova! Sluta gråta! Säger pappa.

- ALDRIG I LIVET PAPPA! Fräser jag så surt som möjligt. 

Halsen började svida. Fan... Pappa ger mig en suck innan han vänder på sig igen och fortsätter med sitt. Jag kollar ner i mobilen. Klockan hade precis paserat 12. Nu har det gått 2 timmar sen jag satte mig på detta fucking flygplan! Jag spänner mina käkar. När jag kommer till Australien så kommer jag fly. Jag kommer rymma... Och då menar jag det... Och jag stoppar aldrig förens jag hittat dit jag vill hitta... Dit jag vet att Ogge finns... 

__________________________________

Också ett jätte dåligt kapitel eller? Vad tror ni händer?