Far Away (The Fooo Fan Fiction)

Kapitel 5

Felix pov:
Jag stirrade länge på smset som stod framme på min mobil. Tårarna brändes bakom ögonlocken och jag gjorde ingenting för att hindra tårarna från att komma. Nova skulle flytta till Australien. Australien som ligger på andra sidan jordklotet. Australien som ligger 24 timmar bort...
- Felix? Frågar Omar.
Han lägger sin hand på min axel och jag vänder mig om.
- Shit! Felix, vad har hänt? Frågar Omar.
Jag skakar... Jag fick inte fram något... Inte ett enda ord. Jag var förstörd innombords.

Novas pov:
Ska jag skicka det till de andra killarna också? Jag skrev in ett sms till de andra också. "Hej... Jag vet inte om Felix berättat något än till er. Men jag ska flytta igen... Jag var glad för ett tag. Trodde att vi skulle tillbaka... Men jag ska flytta till anda sidan jordklotet... Och gissa vart? Till Australien. Jag mår jätte dåligt... Vi åker nästa vecka. Får ge upp hoppet om att någonsin få träffa er igen 😭 Jag är jätte ledsen..." Skriver jag. Jag lägger ner mobilen på sängen och gråter i kudden. Varför måste livet vara skit? Jävla pappa, jävla jord, jävla liv!
- Nova? Frågar någon på andra sidan dörren.
- Gå! Får jag fram men dörren öppnas då.
Personen sätter sig i sängen och jag kollar upp. Hanna.
- Hur mår du? Frågar hon.
- Du är väl inte blind! Fräser jag med ansiket nere i kudden.
- Jag vill bara säga att det blir ändrade planer. Min kusin som bor där. Han heter Sakarias men kallas för Sakke, har hamnat i koma... Jag eller vi måste åka imorgon. Så vi kommer dit så snabbt som möjligt, säger Hanna.
Jävla Hanna, jävla Sakke, jävla Australien! Tårarna blir många fler... Varför?

Ogges pov:
Min mobil plingar till. "Nova❤" stod det på skärmen. Jag blev glad innombords men det gick snabbt från glädje till ledsenhet. Nova ska flytta... Inte till Sverige... Till Australien... Tårarna började rinna. Nej! Nova får inte flytta! Hon får inte!

Oscars pov:
Jag stirrar på Felix som satt och gömde ansiktet i händerna och grät. Han hade berättat. Nova ska flytta nästa vecka. Det är sorligt att bara tänka på att hon var borta. Inget var som förr... Ingen sis i huset... Ingen söt tjej vid namnet Nova och en söt hund i närheten...
- Har hon berättar det för Ogge med? Frågar jag oroligt.
Felix rycker på axlarna utan att kolla upp.
- Kanske inte... Ogge skulle bli helt förstörd, säger Omar.
Just då kommer Ogge in. Hans ögon är blodröda och tårar finns på hans kinder.
- Hon flyttar imorgon, får han fram.
- Imorgon? Har du pratat med henne? Frågar jag.
- Hennes pappas tjej... Hanna tror jag att hon heter. Hennes kusin har hamnat i koma så de måste komma så snabbt som möjligt... Säger Ogge.
Jag ser att Ogges ilska sakta rinner bort från honom.

Novas pov:
Pappa har nu packat klart allt i hans och Hannas rum. Det var bara vardagrummet kvar. Och mitt rum. Men jag tänker inte packa... Jag tänker inte flytta till Australien... Till andra sidan jorden. Aldrig i livet!
- Nova! Börja packa nu! Ropar pappa.
En duns hörs... Och sedan skratt. Det var Hanna som skrattade.
- Snart kommer vi få en liten pojke i hemmet, hör jag att Hanna säger.
- Hmm... Vad ska vi döpa honom till? Frågar pappa.
- Jag vet inte. Bestäm det du, älskling, säger Hanna.
Skulle jag få en lillebror?! Eller halvlillebror?! Men strunt samma! Det är samma skit! Jag har aldrig bett om att få bo i Bulgarien. Har aldrig bett om att pappa ska skaffa en ny tjej. Aldrig bett om ett små syskon. Särskilt inte en lillebror! Aldrig bett om att flytta till andra sidan jorden... Och då menar jag verkligen 24 timmar bort. Om inte mer... Helvete också!!! Jävla helvetes skit! Jag slog knytnäven rakt ner i sängen. Jag var arg! Riktigt arg! Jag vill tillbaka till Sverige! Fattar dem inte det?! 
- Nova, säger pappa och sätter sig ner bredvid mig. Du måste börja packa. 
- Nej... Svarar jag. 
- Men lilla gumman... Du måste, säger pappa och lägger sin hand på min rygg. 
- Nej! Säger jag igen, fast denna gång lite högre. 
- Men Nova. Du måste, säger pappa. 
- NEJ! Skriker jag. 
- Du kan inte bo här ensam... Säger pappa. 
- Men fattar du inget eller?! Jag vill inte bo på andra sidan jorden! Jag vill tillbaka! Jag vill tillbaka till Sverige! Ser ni hur mycket jag lider?! Fräser jag och kollar på pappa med smala ögon. 
- Jag kan inte göra så mycket. Men vi har inget kvar i Sverige, gumman, säger pappa. 
- Jag har! Säger jag. 
Pappa höjer på ögonbrynet. 
- Jaha... Vadå? Frågar han nyfiket. 
- Mitt liv! Fräser jag argt innan jag går iväg till hallen. 
Tar Amys koppel och kopplar fast henne och smäller igen dörren med en smäll. 

Omars pov:
- Det kan inte vara sant, säger jag och läser om smset Ogge visar oss. 
"Nu är jag f*cking arg! Jag hatar min pappa + Hanna nu! Och det har jag alltid gjort! Imorgon flyttar jag... Det blev ändrade planer eftersom Hannas jävla kusin Sakke eller Sakarias eller vad fan han heter har hamnat i koma! Och nu måste vi komma så snabbt som möjligt!" Står det. 
- Tyvärr så är det sant, svarar Ogge. 
- Hon flyttar imorgon... Säger Felix med gråten i halsen. Och det finns inget vi kan göra... 
_____________________________________
Typ det sämsta kapitlet ever! Eller vad tycker ni?