Jag älskar dig Felix Sandman | f.s

Kapitel 2

Felix drar in mig i en kram och jag kramar tillbaka.

"Jag har saknat dig" viskar han i mitt öra.

"Det vet jag väl!" svarar jag och ler.

Felix skrattar och släpper kramen.

"Har saknat dig också" säger jag tittar in i hans ögon.

Han lutar sig fram mot mig och jag ställer mig lite på tå för att möta honom. Våra läppar nuddar varandra och jag lägger ena handen runt hans nacke. Hans läppar masserar mina och jag kan inte låta bli ett leende som rycker i ena mungipan. Jag kommer att tänka på varför jag ville träffa Felix. Jag släpper kyssen och tittar på honom.

"Felix, det är en sak vi måste prata om" säger jag.
Felix tittar storögt på mig och han ser nästan rädd ut.

"Ta det lungt, jag vill bara fråga en sak. Om du trodde jag skulle göra slut så har du helt fel" säger jag och skrattar åt hans uttryck.

Felix suckar lättat och lägger armen om mina axlar då vi börjar röra oss mot ingångarna.

"Ibland skrämmer du livet ur mig, Märta" säger han och ler avslappnat.

Jag ler innan jag fortsätter.

"Jo, idag när jag gick till skolan ringde Joakim. Du vet att han sällan är hemma och så?"

Felix nickar.

"När han ringde lät han nervös och stressad. Han frågade vart jag var och att om jag skulle märka av något konstigt så skulle jag ringa honom direkt. Vet du vad han pratade om?" frågar jag försiktigt och lägger huvudet på sned som jag tittar upp mot honom.

Felix rynkar ögonbrynen och skakar långsamt på huvudet utan att kolla på mig.

"Men är du säker på att han inte försökte skrämma dig då?" frågar han.

"Jag vet inte.. Jag är rädd att förlora honom. Jag vill inte att han ska försvinna" mumlar jag och litar mig en aning mot Felix.

"Jag ska prata med honom, okej?" säger Felix.

Jag nickar och kramar honom hårt innan vi släpper
kramen. Jag ler tacksamt mot honom.

"Fyfan vilken jävla utskällning jag fick" säger Felix och skrattar lite lätt.

"Hur mycket försenad blev du?" frågar jag och ler mot honom.

"30 minuter, du skulle sett Sandras ansikte, hon var helt galen på mig" säger Felix och kollar på mig.

"Jag kom faktiskt också försent" erkänner jag.

"Va? Varför?" frågar Felix och tittar förvånat på mig.

"Jag mötte Alicia i korridoren, vad annars?" säger jag och ler.

"Ni två måste vara dom konstigaste personerna på vår skola" skrattar Felix och skakar hopplöst på huvudet.

"Men hallå, du är faktiskt dubbelt så konstig som oss" säger jag och tittar på honom.

"Jag vet, men tillskillnad från er så är jag sexigt konstig" säger han och ler snett.

Jag himlar med ögonen och skakar på huvudet.

"Du tror att du är oemotståndlig, Felix" säger jag och ler.

"Ska vi slå vad? Jag slår vad om att du inte kan klara av en vecka utan att kyssa mig" säger han och ler sådär malligt.

"Taget, ingen kyss på hela veckan och du betalar min shopping i en vecka" säger jag.

"Sure, du kommer förlora. Men jag hejar ändå på dig babe" säger han och ler innan han ger mig en kyss i pannan.

"Jag kan göra det om jag vill" säger jag och försöker låta övertygande men Felix bara skrattar.

Såklart har vi kommit försent till engelskan också. Felix öppnar dörren och låter mig gå in först. Jag möts av allas blickar, andra gången för idag.

"Jaha, och varför kommer ni försent då?" frågar engelska läraren Maja och stödjer ena armen mot bordet.

Jag vet inte vad jag ska svara, men Felix räddar mig.

"Vi pluggade och glömde tiden" säger han och ler.

Maja suckar och vinkar åt oss att sitta ner. Jag sätter mig bredvid Emma och Felix sätter sig bredvid Anton.

"Pluggade? Det är ju likt dig och Felix" viskar Emma som ser ut att inte kunna hålla sig för skratt.
"Ja, det är SÅ vi. Bästa ursäkten som någonsin funnits" viskar jag och ler.

Emma pressar ihop läpparna för att inte bryta ut i skratt. Jag slår upp engelska boken och börjar läsa. Jag hatar engelska. Det måste vara det tråkigast som finns. Men lektionen går fruktansvärt snabbt, för en gång skull.

"Glöm inte att det är redovisning om 3 veckor så ni hinner plugga" säger Maja och försöker övertala alla röster som hörs i rummet.

Jag tittar bak mot Felix. Han ser sammanbiten ut. Undra vad han tänker på? Jag vänder mig mot Emma.

"Vet du vad jag och Felix slog vad om?" frågar jag och tittar nyfiket på henne.

"Nej berätta!" säger hon samtidigt som hon sätter in några papper i pärmen.

"Om jag inte kysser honom på en vecka ska han betala min shopping i en vecka!" säger jag och ler.
Emma tittar storögt på mig.

"Du måste klara det! Det vore så jävla coolt!" säger hon och ler stort.

Jag nickar och kollar mot på Felix igen. Han verkar vara lite irriterad på någonting, men vad?

"Nu kan ni gå, hoppas ni haft nytta av denna lektion" suckar Maja.

Jag slår vad om att hon kommer sluta jobba när vi gått ut nian. Hon måste vara över typ 60 år eller nått. Jag reser mig från min plats och smyger fram till Felix.

"Felix, hur är det?" frågar jag försiktigt.

Han tittar på mig med trötta ögon.

"Så jävla stressad bara" svarar han och reser sig upp. Jag nickar långsamt, även fast jag inte riktigt tror honom.

När vi kommer fram till skåpen så ser jag Alicia. Jag ler mot henne när hon får syn på mig.

"Hej Märta! Hej Felix!" säger hon och tittar på mig och Felix.

"Hej" säger vi i kör.

"Så, vad har ni nu?" frågar hon.

Jag suckar högt och låser upp mitt skåp.

"Samhälle" svarar jag och tittar på Felix.

"Jag har matte tror jag" säger han och kliar sig i nacken.

Jag drar ut min samhälls bok och låser skåpet.

"Jag orkar inte skolan längre!" stönar jag högt och lutar huvudet mot skåpet.

"Älskling, det är bara en termin kvar ju!" säger Felix och låser sitt skåp.

"En lång termin, ja. Sen ska man gå i gymnasium i 3 år till" suckar jag och ler missnöjt.

"Och sen efter det, flyttar vi ihop och bildar en helt underbar familj!" säger Felix högt.

"Men håll käften idiot" säger jag när alla tittar åt vårt håll.

"Men du vet att det är sant" säger Felix och ställer sig framför mig.

"Min lektion börjar nu, vi ses vid lunchen" säger Alicia och försvinner in bland folkmassan.