We've updated our Content Guidelines.
Review the latest guidelines to keep sharing stories safely.

Prolog

124 5 0
                                        

Jag sprang längst den gröna skogsvägen när en liten, blond tjej stod mitt på vägen. Hon flyttade inte på sig utan stod bara och kollade rätt igenom min kropp. Nästan som jag vore osynlig. Jag sträckte min hand fram till flickan som sakta började få tårar i ögonen. Därefter pekade hon bort mot stigen där jag kom ifrån och sa tyst "Spring..".

Klockan ringde högt på morgonkvisten och hela min kropp ryckte till. Lillebror kom inspringandes i rummet och gjorde helikopter ljud samtidigt som han snurrade i cirklar. Jag gick ut ur mitt rum med en lillebror precis bakom fötterna på mig. "God morgon gumman", sa mor med sin mjuka röst. En aning hes men den gjorde mig verkligen lugn efter mardrömmen jag hade denna natten. Drömmen fick mig att känna en obehaglig känsla i hela kroppen och jag kände mig iaktagen hela tiden. Vem var det som var bakom mig som flickan såg? Och vem är ens flickan?

Skoldagen var tuff och väldigt mycket press sattes på mig då jag ligger efter i matten. Jag är inte den bästa på matte och har verkligen ingen lust till att plugga. Det är ju ändå bara 2 veckor kvar tills sommarlovet. Efter skolan hängde jag med min pojkvän till hans stuga i skogen.

" Stina!!" Skrek min pojkvän från sjön. Jag vaknade upp från min dagdröm och sprang ner till honom. Väl nere vid sjön så hoppade jag i fiskebåten och vi rodde ut till den lilla ön där jag och min pojkvän har spenderat många helger på. Han är verkligen helt fantastiskt. Det började som bästa vänner men kärleken växte fram och det blev till ett förhållande som pojkvän och flickvän. Det enda jag inte gillar med honom är att han har all makt. Han är väldigt envis och vill alltid göra det som han tycker är kul. Men jag älskar honom fortfarande.

Han satte fast båten i en stock och vi tog därefter varandras händer och gick in i skogen.
Väl inne i skogen möttes jag av ett stort tryck mot bröstet. Det gick verkligen inte att andas. Det kändes som jag inte var välkommen in i skogen. Min pojkvän märkte inte av min panikattack jag fick .Han drog mig bara vidare in i skogen. Kunde han inte höra mig?
" Filip!!" Ropade jag men han la inte märke till mig.

Vem där?Stories to obsess over. Discover now