Ensam...

Hejdå livet...

Nä, nu orkar jag inte mer.
I skolan, hemma, vänner, hat. Ingen bryr sig om mig förutom Keyli. Men hon kan inte rädda mitt liv, det räcker inte med att en hjälper mig utan flera måste hjälpa till, men det är inte så jävla lätt när man inte har några vänner eller ingen familj.
Nu orkar jag inte mer... Jag går in i köket och tar den vassaste kniven och säger hejdå till mamma som ändå inte hör eller bryr sig. Jag springer snabbt till närmaste skogen med kniven innanför jackan.
Jag råkar spring på en man och en kvinna så att jsg ramlar, de frågade hur det gick och efter ett tag kollade de på mig konstigt och sa:
- men vad gör du med den vassa kniven.
Jag sa att jag skulle spring till... Till mormor och lämna kniven, men det trodde inte på mig. Och de tog hand om kniven åt mig. De frågade om jag verkligen mådde bra och hade en familj. Jag berättade allt om min "familj" och med hjälp av kniven skulle jag ta självmord.
Helt plötsligt säger dem att den är fosterföräldrar och skulle kunna ta hand om mig.