Yeah you saved me, but do I need you?

Kap 2.

Jag kände hur jag fick en hård spark på ryggen och föll automatisk till marken framlänges med huvudet först. Den hårda marken kändes hårt mot min panna och jag kände hur mina handflator sved utav att jag satt dom hastigt på marken för att försöka rädda mig själv.

Min panna och hela mitt huvud donade av smärta. Skakandes vände jag mig om så att jag la på rygg med armbågarna lutat mot marken.

Jag gnydde till när jag tittade på personen framför mig. Det var svårt att koncentrera sig att se klart när man känner varmt blod i pannan och man är en aning yr.

Varma tårar bildades och jag svalde hårt. Jag kunde inte få fram ett ord. Rädslan bara steg inom mig. Jag var mållös. Vad ska han göra härnäst? Varför springer jag inte bara för livet?

Det enda jag såg var en lång person som såg ut att vara en kille med en svart hoodie.

Hans ansikte syntets inte för att det var för mörkt ute, då han hade en luva på sig.

Just som när jag skulle ta sats för att ta mig upp och springa så drog han långsamt upp en sak från sin bakficka.

Sakta med säkert siktade han den svarta saken han riktade mot mig.

Jag flåste till och mina lungor blev tunga. Jag svalde hårt och jag kunde känna mitt hjärta som dunkade så hårt att det gjorde ont.

En pistol.

Var riktat mot mig.

Ändå vågade jag inte röra mig. Ändå vågade jag inte göra något. Varför kan jag inte röra mig?

Jag vet att jag dör om några sekunder men ändå så sitter jag stilla? Vill jag bli dödad eller?

Varför kan jag inte fucking röra mig?!

Just som när jag trodde att han skulle skjuta mig så hörde ett högt ljud och hur den killen som stod framför föll till marken kvidandes och pistolen tappade han till marken.

Han blev dock skjuten i axeln då han satt sig smärtandes satte sig upp, hans luva hade åkt ner och jag kunde nu se hans ansikte och han tittade ilsket men lidandes på personen som stod bakom mig.

Personen som räddade mitt liv?

Tveksamt och gråtandes tittade jag bak och såg en kille som hade en mörda blick på den andra killen.

Hysteriskt hasade jag bak till sidan och krullade ihop mig med bena upp till hakan.

Darrandes satt jag och tittade på dom två killarna.

"Ge dig iväg annars blir det skallen"

Morrade han som hade 'räddat' mig och tittade fortfarande lika ilsket på den andra.

Han andra killen reste sig smärtandes upp och tog upp sin pistol på vägen fast höll den neråt.

Han höll sin andra mot där han blev skjuten på axeln och tittade elakt på den andra killen och sedan på mig. Jag hackade tänder och mina kinder var klibbiga utav tårar. Blodet i pannan rann inte lika mycket längre men jag kunde känna lite som hade runnit till min mun.

Han tittade sedan tillbaka på den killen som hade skjutit honom med ett halvt smärtande flin på läpparna.

"Det är inte över än"

Sa han.

"Markus. Lägg ner."

Svarade den andra killen och tittade argt men ändå tröttsamt på honom.

Han andra killen som var påväg att döda mig som tydligen hette Markus då gick sakta baklänges därifrån med en läskigt och obehaglig blick på mig. Jag svalde hårt och tittade ner.