Ensam

Förorten - Köket

Jag vaknar av ett riktigt oväsen, grannen borrar. Ovilligt reser jag mig upp ur sängen och går mot toaletten, samtidigt kommer jag på att idag kommer mina barn hem.

Jag måste få bättre rutiner på morgonen. Alltid samma sak, eviga letandet. Jag går runt och inspekterar lägenheten och funderar på om jag skulle ta fram dammsugaren, ja varför inte. Samtidigt som jag dammsuger hör jag svagt Tv nyheter, det eviga malandet om krig i världen.

Nu börjar nervositeten infinna sig igen, hur ska jag kunna berätta för barnen, kommer de acceptera hemligheten? Jag måste berätta, sen hur jag gör det får vi se.

Ringklockan hörs tydligt där jag ligger och svettas i soffan, tiden känns som den står still. Jag tittar på personen på andra sidan dörren Isak, han ser trött ut, jobbar säkert alldeles för mycket. Jag öppnar dörren och Isak tittar tveksamt på mig, jag ger honom en kram och välkomnar honom hem. Det är inte många ord som sägs bara de vanliga artighetsfraserna, samtidigt som vi går in i köket.

"Vill du ha kaffe" frågar jag Isak
"Ja tack, har du mjölk?" Svarar Isak trött.
Precis när jag hade hällt upp kaffe åt oss båda ringer dörrklockan igen, jag blir helt spänd, nu var det dax.

Det känns jätte konstigt att vi alla tre sitter i mitt kök. Vi små pratar lite lätt om allt inget och som vanligt säger inte Saga så mycket, hon ser mest rädd ut, mer rädd än vad hon brukar se ut.

"Varför är vi här" säger Saga plötsligt "just nu har jag inte så mycket ork kvar för nya saker" säger hon samtidigt som en suck kommer efter.
"Hur mår du Saga" frågar Isak. Saga berättar då vad som hade hänt i sin lilla stuga ute i Sörmlands skogarna.

Jag blir mer nervös och börjar små svettas.

Efter när Saga berättat om den främmande kvinnan och det skumma samtalet, vred sig Isak i sin stol och började berätta om flera skumma incidenter som han hade vart med om, speciellt en stank som befanns sig i han lägenhet.

Jag sitter och tittar intensivt på mina barn samtidigt som de berättar sina historier. Jag blir bara mer och mer stressad, vi måste här i från och det är nu.