College boy

0.1

0.1 finns det någon som dig?

"Men hur går det egentligen med killarna?"
Det var min mamma som frågat mig detta igår-kväll med världens mest pinsamma blinkning. Det enda jag svarade var: "allvarligt mamma?"
Vilket självklart bara gjorde henne ännu mer nyfiken. Hon vet inte om att jag är oskuld och aldrig ens kysst en kille. För er som är intresserade så heter min mamma jeanny, de flesta brukar ändå kalla henne Jean eller Jenny. Hon stör sig inte så mycket på det eftersom hon själv inte är nöjd med sitt namn. Hon säger alltid att hon ska ändra det men först efter mormor dött. "Det skulle ju vara orättvist mot mamma om hon fick reda på det" säger hon alltid. För er som vill veta lite mer om mig så heter jag Cathy är 16 år gammal (fyller 21 mars) med kastanj-brunt hår och gul-gröna ögon. Jag ska börja på OAC- Official Art of California institution. Det ska tydligen vara väldigt schysst där. Jag är väldigt inne i allt som var med konst att göra. Vad som helst från fotografering till dans.
Men nu ska vi börja med historien...

Jag vaknade förskräckt upp till ljudet av en mixer. Jag går ut till trappan och sen ner i köket för att se vad som pågår.
Mamma kunde verkligen inte laga mat. Där stog hon och försökte mixtra våfflor. Hur absurd fick man vara? Vem i hela fridens namn skulle tänka på att lägga i våfflor i en mixer?! Tja, ingen förutom min mamma. Jag går långsamt in i köket med en oroväckande min.
"Mamma... mår du bra?"
Hon lyfte inte blicken och pratade i en skärrad ton.
"Varför skulle jag inte vara det, tänkte bara göra pannkakor till dig innan du åkte..." Det var allt hon hann med innan hon brast ut i gråt.
"Mamma,mamma det är okej"
Sa jag så lugnt jag kunde. Mamma hade aldrig gråtit så här mycket sen pappa dog...

Idag skulle jag åka till college. Mamma skulle vara helt ensam eftersom att mina äldre syskon
(tvillingar en kille en tjej)
redan börjat och avslutat college.
Mamma skulle alltså vara helt ensam förutom min lillebror som aldrig är hemma. Min äldsta bror heter Kristopher och min syster heter Jaquellyn. Min yngsta bror heter Jacob, och jag själv som ni vet heter Cathy. "Mamma det går bra jag kan göra egen frukost" säger jag med ett försiktigt leende. "Nej,nej jag har det"
"Mamma! Jag tar det! Det går bra!"
Mamma blev förstummad över min plötsliga humör-svängning. "O-Okej Cath" säger hon med en svängig osäker röst medan hon går ut till vardags rummet.

*__**__*__**__*__**__*__**__*
*2 timmar senare*

"Hejdå mamma!" Skriker jag för att hon ska höra när hon står där ute på verandan. Jag har precis satt mig i bilen med alla mina grejer och ska åka till college! Jag ska börja på OAC! Vägen dit är lång med tanke på att det ligger i Kalifornien och vi bor i Florida.

Jag stannar till efter ungefär en timme vid En mack för att köpa en red-Bull och en macka. Jag går långsamt fram i kön och när det blir min tur lägger jag uttråkat fram sakerna. Mannen vid disken lyfter för första gången blicken och säger "det bli 35$"
när han sagt detta syns förvirring i hans ansikte "Cath är det du?" Frågar han försiktigt ifall han skulle ha fel "Ja... Kristopher?
"Ja!" Skrattar han glatt. Jag ger honom en stor kram och frågar hur han hamnat här. Han drar den långa historien om "dåliga betyg" och "inga pengar" och frågar sedan "på väg till OAC eller?" Jag blir förvånad "Hur visste du det?" "Det är det enda Colleget som ligger längs den här vägen" svarar han med en axelryckning. "Okej, men jag måste gå nu ses Kristopher!" Säger jag på vägen ut ur affären och vinkar. "Ses Cath!" Säger han och vinkar tillbaka. Jag sätter mig i bilen igen och kör till campus.

_**_*_**_*_**_*_**_*_**_*_**_*_*
*3 timmar senare*

När jag väl är framme vid den stora gyllene grinden som leder till campus så måste jag prata i en liten mikrofon vid sidan av vägen för att grinden ska öppnas. Jag säger mitt namn och vilka klasser jag ska gå i och väntar på ett svar när det plötsligt kommer fram ett dovt kraxande ljud från mikrofonen "välkommen in miss Luxford"
Grindarna öppnas utan ett ljud och jag kör in med bilen. Klockan är ungefär 3 på natten så det är inte så många ute på gården. Jag packar ut mina saker från bilen och går upp mot student-huset där jag ska bo de kommande 3 åren. På vägen in krockar jag med en kille. Rättning en full kille med två tjejer (en på varje arm) går in i mig, och SKRATTAR åt det! "Se dig för DUMBO!" Snäser jag åt honom. Han bara fortsätter skratta och stannar upp för att kolla på mig. När han ser mig slutar han skratta och det tydliga flinet han haft på sina läppar försvinner sakta men säkert. Tjejerna han haft med sig börjar dra i honom, tydligt upprörda över att någon annan fått uppmärksamheten. Deras klängighet gör att det oväntat kommer ut ett svagt fniss från min mun som jag snabbt tränger bort. Tjejerna ger mig en bitch blick som ser exakt ut som "vi kan ta honom från dig på en millisekund"
Han däremot bara står kvar och stirrar på mig. Tjejerna tappar snabbt intresset och drar praktiskt taget med honom. Han kollar mig rakt in i ögonen en sista gång innan han försvinner ut i mörkret. Jag ger det en lätt axelryckning och går upp till mitt rum. Utmattad över dagen slänger jag mig på sängen "upp-packningen får vänta tills imorgon" tänker jag medan jag driver bort i en djup dvala.

_*_**_*_**_*_**_*_**_*_**_*_**_*
*nästa morgon*

Jag vaknar tungt men fridfullt upp till ljudet av fågelkvitter utanför mitt fönster. Jag sätter mig upp i sängen och sträcker armarna ut åt sidorna i en stor gäspning (kliché) idag skulle bli en bra dag. Jag började med att gå och köpa en kaffe på starbucks som behändigt nog låg just innanför campus  och bestämde mig sedan för att packa upp mina grejer. När jag kommer in i mitt rum igen blir jag för en sekund förvånad och ytterst förvirrad på varför det står en extremt snygg kille i mitt rum men förstår sedan att det måste vara min rumskamrats-pojkvän som letar efter henne. När han hör ljudet av dörren vänder han sig förskräckt omkring och till min stora förvåning är det killen från igår-kväll. Det kunde alltså inte vara min rumskompis-pojkvän eftersom han var med TVÅ tjejer igår. "Hej du måste vara min nya rumskamrat" säger han med ett oskyldigt leende. " tydligen" svarar jag väldigt misstänksamt. Vad är oddsen att just han, killen som jag träffade och inte slutade stirra på mig igår skulle bli min rumskamrat? Typ 1 av 10000 (det är fyi så många som går på skolan) "sååå, vad heter du?" Frågar jag i ett försök att vara trevlig och tafatt "Alecyn men du kan kalla mig Al eller Alec" säger han med händerna grävandes i en byrålåda. " okej, Al vad går du för linje?"  Han kollar upp rakt in i mina ögon men tittar bort igen innan han svarar "fotografi, du då?" När han säger det sista så kollar han faktiskt upp på mig igen och det får mig att kännas helt varm inombords. "Åh, samma" säger jag med ett lätt skratt, han skrattar med mig.

"Så, vad hände med dina två tjejer igår då?" Han ser helt förstummad ut "v-var det du?" Hans uttryck är svårläst men ser ytterst förskräckt ut. "Mmhm" säger jag smått irriterad. Han börjar lunka av och an medan han grumlar för sig själv. Jag hör små ord då och då "Mrmhm hon mrmmhmhm va? Mrmmhm det kan inte vara mrmhm odds mrmhm vet mrm?" Han ställer sig hastigt spikrak upp från den lite böjda posen han förut hade och ursäktar sig snabbt "jag måste gå" säger han med all hast och lämnar mig ensam i rummet. Det var som att jag inte existerade, han gav mig ju inte ens en blick! Mina tankar överfaller mig hela dagen i ända tills jag ser honom utanför fönstret och flörtar med en NY TJEJ! Inte någon av de två från igår, nej nej hon här är raka motsatsen till de två. De hade klar blont hår mesan denna tjej har kol-svart. De hade mer av en gothic stil medan den "nya" tjejen är väldigt färgglad och verkar vara up-beat.

Jag orkar inte längre stå kvar vid fönstret och sätter mig istället ner på min säng med min Mac-book PRO i knät. Jag hade fått den som present för att jag kom in på OAC i våras. Jag fäller upp datorn och går in på Netflix. Jag sätter på min favoritserie genom tiderna "American Horror Story" när det välkända introt kom igång kände jag mig som hemma och trygg.

Precis när första avsnittet ska börja för vad känns som 500:e gången så brakar dörren upp och in kommer Alecyn utan en tjej vilket är ett under i sig. Nästa grej han gör är att säga i en skärrad ton "vi måste prata" de orden i sig kan få vilken persons blod som helst att isas. Men jag har "pratat" så många gånger att det bara är som en godnatt saga. "Om vad?" Frågar jag väldigt ointresserat "om rums-regler" svarar han väldigt strängt. "Jaha" han börjar radda upp reglerna och slutar ibland för att se om jag samtycker. "1: vi delar på maten och hus-arbetet. 2: inga random personer på rummet 3: kolla aldrig på American Horror Story utan mig! Det var allt" sa han nöjt. "Okej, No Will do" säger jag skrattandes över den sista punkten i listan. "Vill du också se eller?" "Heck yeah!" Nästan skriker han och hoppar ner bredvid mig i sängen. Jag justerar skärmen och lägger mig bekvämt ner under täcket Alecyn gör samma sak och lägger löst en arm runt mig jag lägger då mitt huvud mellan hans bröst och axel. Jag sätter åter igen på avsnittet men hälften igenom så stänger vi av för att vi ändå inte kollar utan vi pratar bara med varandra. "Cath?" "Ja Alecyn?" Vi har nu pratat i typ två timmar. "Finns det någon som dig?"