The Gabbie Rule

Kapitel 7~Attraktiva skåp

"Ditt sms." Han nickar innan han låser upp hans sportbil. Jag himlar med ögonen åt honom då han öppnar dörren för mig.

"Varsågod och stig på." Han bugar sig fram med ena armen vilandes på sin rygge. Jag skrattar smått åt honom innan jag skakar på huvudet.

"Glöm det." Han suckar.

"Jag vet inte ifall du plötsligt får för dig att köra iväg och döda mig." Hans ansiktsuttryck har blivit roat.

"Gabriella lyssna. Jag har fotbollsträning efter nästa lektion och dessutom, seriöst? Vad får dig att tro att jag tänker mörda dig? Jag har inte tänkt att bli mördare." Jag skakar lätt på huvudet.

"Det där ger inte någon slags övertygelse." Från skolans portar kommer plötsligt en av Alessias vänner ut med överdrivet viftande höfter. Efter henne kommer en kille ur basketlaget.

Gigi-som hon heter-vänder sig hastigt mot honom medan hon utbrister någon slags ilsken kommentar. Killen-låt oss fortfarande säga basketkillen-följer efter henne med snabba steg och ser ut att försöka lugna ner henne.

Som tur står hon med ryggen mot mig och Brandon. Men plötsligt vänder hon säg om för att börja gå ner mot parkeringen och jag får panik.
Utan att egentligen tänka på Brandons artighet, knuffar jag bort honom och slänger mig in i bilen.

Jag sjunker hastigt ner i sätet och hör hur bildörren på andra sidan öppnas.

"Du kom in iallafall. Jag tackar för knuffen jag fick." Jag stönar till av frustration med händerna framför ansiktet.

"Detta suger. Snälla, säg bara det du har att säga så vi kan få det här överstökat." Jag hör hur han suckar.

"Du måste sluta vara så feg-"

"Jag är inte feg!" Utbrister jag surt.

"Eh, jo. Du kan inte vara med mig utan att vara orolig för vad alla andra ska tycka." Jag fnyser.

"Det är inte sant! Det har med min överlevnad på den här skolan att göra. Ifall din flickvän till häxa-och, ja. Jag kallade just din flickvän för häxa-kommer på att jag pratar med dig eller någon av killarna du umgås med kommer hon att döda mig. Och Brandon, inte bara döda mig. Göra så att jag i slutändan inte kommer att behålla mina betyg, tro mig. Jag har redan varit med om det." Första året var fruktansvärt. Allt var nytt och spännande. Ni vet, nya vänner osv och jag har aldrig varit bra på att gå fram till folk för att prata. När blygheten väl tar över är det kört.

Redan då hade jag blivit tjejen som tyst gick längs korridorens skåpsklädda väggar.
Ni vet hur det är när en massa nya människor kommer till ett nytt ställe, alla är desperata och alla grupper bildas på bara någon halvtimme, som sedan många gånger håller ut till slutet av High School.

Då jag väl stöter på skolans drottning Alessia, får hon för sig att ha något emot mig-som jag fortfarande inte kan lista ut vad-och blir bland annat inlåst på toaletten som ledde till att jag kom försent till många lektioner. Som längst satt jag nog fast där inne i ungefär 4 och en halv timme.
Därefter hade en av häxans svarta katter kommit och öppnat med ett svagt leende.

"För det första bryr jag mig inte om vad du kalla Alessia och för det andra, jag tycker du borde ge igen på henne." Jag höjer frågande på ögonbrynen åt honom.