Solve your problems || M.G

0.1

Esters perspektiv:
(Alla utom Ester är norska men jag skriver på svenska endå) ( detta: -, betyder att jag hoppar i tiden)

Uttråkad stod jag bakom Casper med ett hopp om att jag någon gång ska få gå hem.

-Kan vi gå nu? Sa jag lite små irriterat.

- Men chilla, jag måste dra till Alex, jag sa väl det?? Sa Casper.

-Nej, för varför skulle du ha sagt det? Jag började bli riktigt upprörd.

Han blev stum och efter några sekunder vände han sig om och började prata med Alex igen, helt obekymrat.

-

Med blicken sänkt går jag ut genom de stora skolportarna och började min väg hemåt.
Jag hade kanske inte varit så tydlig om vem jag var. Ester, 15 år, bor i Trofors och kommer igentligen ifrån Svergie. Jag har en pojkvän som jag nu bråkar med och en bästavän, Kajsa.

-
Jag slänger min svarta väska på den vita bänken i hallen och skriker av ren vana.
-HALLÅÅÅÅ

Jag hör min lillasysters små fötter springa ned för trappan.
-Hej!! Ropar hon glatt.
Elina är 7 år och är världens gulligaste och jobbigaste syster. Idag var hon glad, vilket gjorde mig lättad. Efter småtjafset med Casper var jag inte riktigt sugen på ett till.

-
Jag knappade in min fyrsiffriga kod till mobilen och tryckte på den fyrkantiga och gula appen.
Kajsa❤️
|Ville bara berätta, Casper är "på G" med Emilia, han var aldrig med Alex.
Ester
|Ska jag ringa honom?
Kajsa❤️
|Ja du lär ju höra om han ljuger..

-
Jag tappade hakan. Även fast jag hörde Casper ropa på mig igenom luren brydde jag mig inte om honom. Han var ju iallafall ärlig.På G med Emilia. Det var det minsta man kunde beskriva det hela.
5 månader? Var det "på G"? Jag måste ju vara helt dum i huvudet eller något.
-
Det var fredag och Kajsa var inte hemma. Förmodligen festade hon. Plötsligt inser jag bara att det är över med Casper. Men jag känner ingen sorg. Mer ilska.
Jag halkar ned för trappan och slänger på mig min jacka. Jag springer allt vad jag kan, ut bara, ut i kalla Trofors.
-
Jag öppnar dörren och kliver in. Det är högljutt och jag känner igen allihopa. Eftersom att Trofors har cirka 40 elever i 8an och 9an så är det inte så svårt att mötas. Det är Emilias hus jag gick in till, och det är här Kajsa är.
-
Inuti mig är jag tom. Jag ser Emilia och Casper ungefär 4 meter framför mig.
-Jag ska komma över detta snabbt, viskar jag för mig själv.
Jag vänder mig snabbt om och greppar tag i närmaste kille och trycker mina läppar mot hans. Med ingen kontroll kvar i kroppen. Jag släpper ifrån och tittar på killen framför mig. Herregud..

------------
(Det är meningen att det ska gå snabbt liksom hehe)
Första kapitlet, inte så bra på att skriva och så men aja...
:))