De Elementära Krigarna

prolog

Brigorg gick med bestämda steg igenom salen, hans silvriga lockar dansade efter honom. 'det är dags' tänkte han, iver i hans rörelser. det stora templet som han enkelt kunde kalla för hans hem, känns alltmer större av någon anledning. nervositeten ökade drastiskt efter varendaste steg han tog. Pelare efter pelare for snabbt förbi, tills han kommit fram till den längtade stenväggen. Rötter prydde stenväggen i olika former, det såg nästan ut som ett stort lås av det hela alltet.

Han satte försiktigt händerna på väggen och började viska ett oförståeligt språk. de förvridna rötterna började slingra mellan varandra som en hop av ormar. efter alla rötter hade slingrat sig ur vägen hörde Brigorgs spetsiga alf öron ett grumligt 'klick'. Stenväggen öppnades långsamt och Brigorg klev varsamt in i rummet. det gudomliga ljuset präglade rummet på ett magiskt sätt, och hans himmels blåa ögon lade sig på de fyra majestätiska pelare i mitten av rummet. innanför de pelarna fanns ännu fyra pelare men på dessa satt det fyra vackra bägare på. Brigorg stod bara där och beundrade bägarna en stund 'äntligen är vi räddade.'

i varje bägare bosatte sig vars sitt element. Det fanns en blå bägare som representerade vatten, en röd för eld, en grön för natur, och en vit för vind. hela rummet radierade av otrolig magi som aldrig förr. den långa mannen vart nästan alldeles snurrig av detta, men höll sig stadigt på fötterna.

Brigorg hade tränat i hela sitt liv för den här stunden och var väldigt orolig för att han skulle göra något fel. Hans fader hade gjort detta före honom och nu var det hans tur att återväcka de fyra elementen. med varsamma steg gick han fram och ställde sig i mitten av alla pelare. Ovanför honom öppnade sig taket och solens strålar lade sig vackert över rummet. Brigorg lade sina armar på sidorna och andades stadigt.

Långt, långt bort i himlen kunde man se den graciösa draken komma flygande med fyra drakägg i klorna, Brigorg hade andan i halsen, det var dags.

i mitten av rummet stod han nu, omringad av de fyra elementen och de fyra drakäggen. De gav av en sån kraftig närvaro så att det kändes som om man skulle bli omkull puttad. Han stängde ögonen och började viska igen. de fyra bägarna började lysa, och ut sköt en röd, en vit, en grön och en blå stråle ut genom vars sin bägare, dansandes mellan varandra i harmoni. sedan begav sig de till sina lärlingar igenom den vackra himlen, till var sitt barn som skulle få deras kraft, fyra barn som i framtiden skulle rädda världen.  

Jag ska försöka fortsätta på den här så gott jag kan. Men just nu jobbar jag på att koppla ihop alla idéer jag har till den här berättelsen, så snälla ge den en chans.

tack<3