Word war III

Början

Allting hände när jag var fem år. Pappa var ute och stred i kriget och mamma var död sen länge. Våran granne Berit brukade ta hand om oss men hon var inte där den dagen.

Det var bara jag och min storebror Loke som var hemma. Dagen då larmet gick. Larmet som varnade oss om något skulle hända, om en kärnvapenbomb skulle slå ner i närheten.

Jag och Loke sprang ut ur huset och började springa mot närmaste tunnelbana. För där, långt ner under jorden skulle vi vara säkra från alla giftiga gaser och radioaktiva ämnen. Men några tusen meter från ingången snubblade Loke. Jag visste inte att han hade ramlat för han skrek bakom mig att inte titta bakåt och att inte stanna för än jag var framme.

När jag kom fram tog två militärklädda män emot mig. Och när jag vände mig om såg jag Loke flera hundra meter bort som kom springandes mot oss. Men bomben skulle snart slå ner och männen stängde den stor porten som skulle låsa ut alla gaser. Jag skrek åt dem att vänta men de låste porten och Loke blev utelåst uppe på ytan. Han skrek och bankade på porten och det sista jag hörde var att han lovade att han skulle hitta mig så att vi kunde vara tillsammans igen. Sedan förde männen bort mig och tog med mig ner i tunnelbanorna.

Allt det där hände för lände sedan, för att vara exakt så har det gått 13 år. I hela mitt liv har jag varigt fast i en av de största tunnelbanorna och sett hur en liten stad har byggts upp. Från början var det bara små tält och nu var det hela "hus" byggda av plankor som vi har hittat under åren. I början fick vi mer och mer förnödenheter men nu är det svårt att få tag på. Men idag ska jag och alla andra i min ålder välja ett jobb.

Alla normala jobb finns kvar, lärare, smed, doktor, tekniker för tro det eller ej men vi har kommit på ett sätt att få el. Men bara till lampor. Men förutom alla gamla jobb så finns det nya jobb som vi skälva insåg var nödvändiga för att överleva i dagens värld.

Runner : Det är dom som springer i tunnlarna efter rälsen till de andra stationerna. Det vill säga de andra städerna. De byter förnödenheter emellan städer. Att vara en runner är ett farligt jobb. För i tunnlarna finns varelser som inte vill något annat än att attackera och äta oss.

Därför finns Guardians: De skyddar oss och specialiserar sig på att klara av alla varelser som finns här nere i tunnlarna. Dom skyddar oss och varnar oss om en varelse skulle bryta sig in i staden.

Det finns många liknade jobb men det finns ett som väldigt få väljer.

Looters: Då går man upp till ytan där de starkaste, farligaste, smartaste och blodtörstigaste varelserna lever. De plundrar ruiner av affärer och letar efter alla möjliga förnödigheter. De kan även följa med Runners för att upptäcka nya tunnlar.Men de som går upp till ytan måste ha gasmask annars dör de av alla gaser och radioaktiva ämnena som finns kvar på ytan och i tunnlarna där taket rasat in.

Om vi hade haft tillgångar så skulle de få rustning men det har vi inte. Men vi har vapen så rustning är vi inte i så stort behov av. Vi har ju trots allt gasmaskerna som också funkar lite som en hjälm och några få skyddsvästar. Men de andvänds oftast bara om man ska gå upp till ytan och vara där under en längre tid.

Varelserna som försöker ta sig in är inte döda människor som har kommit till liv av gaserna. Det är olika typer av mutanter, men inte som de i filmer. Det är inte människor som har krafter. Det är mer som en konstig variant av vad varelsen en gång var. Dom vill döda allt och alla som inte är av samma art eller släckte. Det finns såklart de som är smartare men inte i tunnlarna. Det finns säkert de som till och med ser ut som människor men som vi inte vet om än.

Dessutom så trivs inte större, starkare och mer utvecklade varelser i tunnlarna vilket är tur för oss.

Okej ny bok pågång. Jag började faktiskt skriva på den här innan min första bok men fick aldrig riktigt idén att publicera den. Men nu när På andra sidan muren  är slut så tänkte jag varför inte. Hoppas ni gillar den 😁

// MVH milla0509