Yeah you saved me, but do I need you?

Kap 1.

Med den varma chi latten och chokladbollen i händerna, gick jag mot ett ledigt bord. Jag satt mig ner i en fåtölj och satte ner grejerna på bordet framför. Jag tog upp min data ur väskan och fixade fram engelska läxan som skulle vara klar tills imorgon. Tog en bit av min chokladboll och tog sedan latten i handen medan jag skrev på datorn.

"Jojo?"

Jag tittade upp när jag hörde mitt namn, eller rättare sagt - smeknamn. Jag heter egentligen Joline men kallas Jojo.

Det var Alma som stod framför mig. Hon log. Jag sken även upp i ett leende.

"Hej på dig"

Sa jag glatt.

"Hej"

Svarade hon lika glatt och satt sig oväntat i fåtöljen framför mig.

"Vad det något speciellt du ville eller?"

Frågade jag och nyfiket.

"Haha typ asså vet inte, är du klar med engelska läxan? Fattar nada så därför letade jag upp dig"

Svarade hon och skrattade svagt. Jag flinade.

"Och du kunde liksom bara inte ha ringt?"

Sa jag och skakade skrattandes på huvudet.

Hon ryckte på axlarna och skrattade också.

"Nejmen jag är snart klar. Kan hjälpa dig sen"

Svarade jag och riktade ansiktet mot datorskärmen igen så att jag kunde skriva klart.

"Tack, du är bäst"

Svarade hon överdrivet glatt och jag såg i ögonvrån hur hon fibblade upp sin mobil. Jag svarade genom att himla med ögonen och skratta kort. Vad är det för fel på min bästavän?
'I know' mumlade jag för mig själv, haha.

*

Klockan var närmare elva på kvällen. Jag hade varit hos Alma och hjälpt henne med den eländiga engelska läxan som hon inte ens hade börjat på.
Jag var trots allt tvungen att gå hem då det är skola imorgon.
Det tog endast en kvart att gå från Alma till mig, men det var inte den mysigaste vägen att gå. Ganska läskig väg att gå så här sent om jag får säga det själv. Och jag är inte lättskrämd. Så helst föredrar jag att sova hos Alma men mina jobbiga föräldrar tillät mig inte nu på en vardag. Så allt är deras fel om jag blir våldtagen eller knivhuggen. Dom som tvingade mig.