Me And My Best Friend - Niall Horan Love Story (swedish)

"She wasn't a mistake" (niall's p.o.v)

Jag bestämde mig för att inte prata mera om vem som var Ellies pappa den kvällen, men jag frågade om jag fick hänga med Isabella idag när hon skulle till hennes mamma och träffa Ellie, vilket hon inte kunde säga nej till.

När jag vaknade upp den morgonen bredvid Isabella kände jag mig äcklig och kunde knappt röra mig pågrund av bakfyllan. Jag gick in på toaletten och fräschade till mig och direkt när jag kom ut mötte jag Isabella. ”Are you ready?” Frågade hon och gav mig två huvudvärkstabletter som jag svalde utan vatten, vilket jag inte rekomenderar.  ”mhm” mumlade jag som svar och satte på mig skorna men struntade i jackan och följde Isabella ut ifrån lägenheten.

Väl inne i bilen var det tyst. Ingen utav oss visste vad vi skulle säga. Jag kan inte säga att det var en pinsam tystnad, utan en tystnad där vi båda kunde samla ihop oss utav gårdagen och vara i varandras närhet, för ska jag vara ärlig så har jag saknat tiden med mig och Isabella något enormt. Men när Bella körde ut ifrån uppfarten och ut på vägen sa hon att det inte tog längre en tio minuter att komma till hennes mamma. Med tankte på hennes mamma.. ”I miss your mum” sa jag spontant för att bryta tystnaden vilket fick Isabella till att bryta ihop utav skratt, jag vände min blick emot henne och gav ett litet flin. Hennes skratt är helt underbart, så jag kunde ju inte låta bli. ”Hahahaha, y-y-yeah sure” svarade hon och svängde upp på som jag var helt säker på, var hennes mammas uppfart. När hon hade tagit ut bilnycklarna ifrån bilen hoppade hon ut och jag kom tyst bakom henne.

När vi klampar oss in innanför dörren och står i hallen kommer Ellie springandes och stannar upp framför mig och Bella. Hon mötte min blick och hennes ögon blev dubbelt så stora. Sedan ger hon ut ett skrik och springer rakt fram med öppna armar, jag tror både jag och Bella var säkra på att hon skulle springa fram till Bella. Men vi hade fel, hon sprang fram till mig och jag kände hennes armar krama om mina två ben. Jag hukade mig ner så att jag var i hennes höjd och då slängde hon armarna om min hals, jag antar att hon är ett fan, små skrattade jag lite för mig själv.  ”Slow down Ellie, you’re going to hurt him” hör jag Bella säga till Ellie, men jag bara skakar på huvudet. Denna lilla godingen kan absolut inte skada mig. ”So I guess she’s a fan?” Frågade jag och tittade upp för att möta Bellas blick och log. Men hon svarade inte, hennes blick var fäst på mig och Ellie som kramade om varandra och tittade upp på henne. ”Hello?” sa jag för att bryta hennes tänkande ”O-o-h, yeah, sorry. Yes she’s a really big fan of your music!!” fick hon ut och små skrattade.

Ellie var verkligen den finaste ungen jag sätt, humor har hon också för att endast vara fyra år! Hon kommer bli farlig när hon kommer upp i högstadiet, det lovar jag er med sitt blonda lockiga hår och hennes kristall blåa ögon. Undra bara vem som verkligen är hennes pappa..

Efter att Ellie hade lugnat ner sig så tog Isabella med oss till baksidan där vi hälsade på hennes mamma som hade dukat fram fika på utebordet. Men jag och Ellie hade andra planer än att sitta och fika. Hon fick mig till att spela fotboll med henne, så vi två hinkar var och placerade som mål, sedan sprang Ellie och hämtade bollen medans jag små sneglade åt Isabella och hennes mammas håll för att se dom små prata med varandra. Mer han jag inte tänka förrens det var fotbolls match mellan mig och Ellie. Efter fem minuter stördes vi utav Bella som gick fram till oss. ”mum, mum, look what Ni-Ni have learn me!!” Sa Ellie och placerade mig mellan de två hinkarna som vi hade gjort till mål, sedan sprang hon med bollen i sin famn några meter. Hon la sedan ner bollen och jag kunde se i henne ögon hur hon verkligen skulle placera den i det vänstra hörnet. Sedan tog Ellie sats med sina myrsteg och fick bollen att rulla fram, jag slängde mig åt andra hållet för att låtsas att jag missade bollen, vilket gjorde henne super glad och hon stod på stället och klappade händer medans hon gjorde en liten segerdans. ”Oh my god Ellie, I’m impressed” små skrattade Isabella och log mot mig, vilket jag gjorde tillbaka.

Jag ställde sedan bort hinkarna när Isabella tog Ellie i handen och gick med henne till terassen igen. Efter att jag gjort i ordning efter oss två gick jag dit dom var och Bella vände sig om mot mig och gav mig ett utav hennes vackra leénde och bad mig sätta mig vid bordet, jag nickade som svar och satte mig lungt ner i en utav stolarna. Bella bad Ellie att gå in till henne mormor, vilket hon snällt gjorde och efter hon hade stängt igen altan dörren och Bella hade kommit och satt sig i stolen bredvid var det en tystnad mellan oss. ”So, I’ve heard that you have a new girlfriend” Fick Bella ut och bröt tystnaden och jag nickade ”Yes, I have..” sa jag lågt. Sedan blev det tyst en stund igen ”Bella I need to know, who is Ellies father?” ”Why do you need to know that?” Fräste hon tillbaka och jag blev lite tillbaka dragen, men såg genast att hon ångrade sig i hennes ögon. ”B-b-because I want to know who did this too you! I care about you and when I met this guy who has left you and Ellie, I will beat him up” sa jag, det är sant också, vem är så dum som gör så? ”Well, you can’t”  sa hon och jag tittade förvånat på henne ”What?” hon suckade ”Well, I don’t think it’s going to work if you’re going to beat yourself up. It wouldn’t look so good” hon satte handen för munnen och hennes ögon blev dubbelt så stora. Efter att jag hade tänkt igenom vad hon hade sagt, blev jag helt stum. Jag öppnade munnen och stängde den snabbt igen, jag visste inte vad jag skulle säga.

”So you say t-that I’m her f-father” hon nickade och jag kände hur tårarna sökte sig fram ”Why haven’t you told me?” mumlade jag lågt. ”I was fifteen years old Niall, I didn’t know what to do, I thought that I should adopt it away. But when I called my mum she told me to keep the baby and come and stay with her here in LA. I did what she told me to do. I wouldn’t crash your dreams Niall, you were freaking nineteen and you lived your dream, I wouldn’t you to stop living your dream because of a mistake we both made.” mina tårar rann ännu mera ”she wasn’t a mistake” fräste jag till, för det var hon inte. Men Bella bara suckade suckade och skakade på huvudet. ”No, she wasn’t. Not anymore. I love her more than anything and she means the world to me.”

 ”Bella, do you know what? It kills me to think that I have leaved you alone and raise a baby when you was so young. It’s sick. It kills me to think that I haven’t know that I haved a own child. Do you know what, when you leaved us for I don’t know how many years I gave up on us. I thought that you would come back to me, but you never did. I started to dating but it never worked. I’m with my girlfriend now that I actaully don’t love. I can’t love anyone, and do you know why?” frågade jag henne. ”because I love you”. Det var sant, men det var då Bella bröt ihop.

Jag vet inte hur länge vi satt där ute, men det var länge och både hon och jag grät. Jag tog henne till min famn, hennes tårar kunde inte sluta rinna men det kändes så rätt att ha henne i min famn. För det är hon som är solen i mitt liv, det är hon som får mig att vilja leva. Att tycka livet är värt så mycket mer än allt annat, hon är bäst på alla sätt och vis. Jag vill bara att hon ska bli min.

•••••••••••••••••••••

Okej, det här kapitlet var SÅÅÅÅ svårt att skriva, haha, trodde det skulle bli enkelt, men icke sa nicke. Det blev tvärtom så ni får ursäkta om ni inte tyckte det blev bra!! Kommentera gärna vad ni tycker och vad ni tror som kommer hända nu fram över.