Nertryckt

Varför? | Del 1

- Meya! Ropar mamma.
- Ja! Sa skrek jag med en ledsen röst.
- Har du sagt hejdå? Sa hon.
- Ja, jag tror det. Sa jag ledsamt.
Vi gick ut ur det fina huset, och låste dörren för sista gången. Jag sa hejdå till sen svarta fina dörren och den vita fasaden. Jag satte mig i flyktbilen bredvid mamma. Hon kollade på mig och sa:
- Det kommer bli bra.
- Kanske..
- Den nya klassen är säker jätte bra! Sa mamma.
- Vet inte...
Vi har alltså flyttat från Stockholm till Sunne. När vi åkte i bilen såg jag hur staden förändrades. Från stan till landet. Jag hade tårar i ögonen. En tår rann ner för min kind.
- Gumman? Vad är det? Sa mamma
- Mary! (Min bästavän)
- Men du kommer kunna träffa henne ändå!
- Nej, hon kommer inte vilja träffa mig.
- Jodå! Mary är jätte snäll och gillar dig!
- Tror inte det.
Anledningen att vi flyttade var för att pappa dog för 4 månadersen, och mamma vill ha en nystart. Och glömma allt det gammla. Vi var framme. I helvetets håla som jag kallade det. Vi bor mitt i ingenstans, i en liten, ful, röd stuga. Vi gick ut ur bilen.
- Hur känns det? Sa mamma
- Hemskt! Vad tror du? Sa jag och gick.
- Jaha, sa mamma och gick till bilen.
Jag gick in i stugan. Mamma kom. Det knackade på golvet när jag gick.
- var du tvungen att ta en såhär gammal stuga?
Mamma blängde surt på mig. Jag blängde tillbaka.
- Vart ska mitt rum vara? Sa jag.
- Jag kan visa. Sa mamma
Vi gick upp för trappan, det var en väldigt kort trappa. Typ 10 steg. Mitt rum var den näst minsta i hela "huset" fast det är ju inget hus, det är en ful stuga. Det var Tisdag. Och skolan började imorgon. När flyttgubbarna hade burit in mina möbler. Jag jag in på mitt "rum" och stängde dörren. Kag ringde Mary.
- Hej! Sa Mary.
- Hej, sa jag lite halv surt.
- Hur går det? Sa hon
- Åt rena rama helvettet! Sa jag, hon skrattade.
- Asså jag har minsta rummet. Sa jag.
- Oj, jag måste lägga på hejdå! Sa hon
Okej! Hon har redan slutat gilla mig detta slutade ju bra. Nästa dag 12 oktober.
Idag var första dagen i skolan. Jag var så nervös. Jag öppnade flyttkartongen med alla kläder i. Jag rotade upp alla kläder. Hittade inget.
- Mamma!! Skrek jag så högt att jag nästan spräckte min egen trumhinna.
- Ja Meya!
- Vart är mina slim Jeans?
- Här nere!
Jag sprang ner tog på mina skinny/slim Jeans. Dom kliade något fruktansvärt. Men jag får stå ut. Och en vanlig vit tröja. Jag fick åka buss till skolan. Och gå till hållplatsen. Det tog 10 minuter att gå dit och 20 minuter buss. När jag kom fram fick jag tusen blickar. Alla kollade på mig och sen viskade massor. Min lärare mötte mig i korridoren när alla andra satt i klassrummet. Hon gick in med mig.
- Okej! Här är våran nya elev Meya.
- Hej! Sa jag med en svag röst.
- Lite högre viskade hon.
- Hej!! Skrek jag. Vilket jag inte skulle gjort alla blängde på mig.
- Du kan sitta bredvid Alice.
jag gick mot hennes plats.
- Hej! Sa jag
Hon sa inget utan flyttade sig bort från mig. På rasten kom en tjej fram till mig.
- Hej! Jag heter Alma.
- Hej! Meya fast det vet du redan sa jag och skrattade. Ho skrattade också.
- Aja men vi ses sen. Sa Alma.
- Okej, Hejdå!
- Hejdå!
Jag följde efter henne några steg, jag hörde att hon sa mitt namn. Jag stannade och lät henne säga klart det hon skulle säga till sin kompis.
- Jag ska bli Meyas vän för att sedan dumpa henne helt. Sa Alma
- Bra idé sa Alice...