norrsken

sextiosex

När jag hade kommit fram till tavlan, där man ser vilken häst man får ha denna lektion, stod det att jag skulle ha Komet.

Jag suckade.

Du var så mycket bättre med honom.

Varför skulle jag få rida honom?

När vi skrittade genom skogen kändes det inte alls bra, Komet var hela tiden orolig och höll huvudet högt.

Men sedan, i paddocken, var han fantastisk.

Han lyssnade på vad jag ville att han skulle göra.

Jag behövde knappt göra någonting.

Det var som en dans.

Komet gjorde de vackra dansstegen jag bad honom att göra.

Jag såg bara vackra Komet, ingen annan.

Jag älskar dig Komet