Rädda mig ifrån andar!!!! (Pausad)

0.8 ||Spring för livet!

Hjärtat dunkar allt snabbare för varje steg mannen kommer närmare och skräcken blir allt större.

Mannen sträcker fram sin hand emot mig och ler ett elakt flin.

Plötsligt rycker han han tag i halsbandet och drar åt.
Jag känner hur luften sakta börjar ta slut i mina lungor och hur jag eftersom tappar all min kraft.

Det börjar flimra framför ögonen.
Vilken sekund som helst faller jag nog ihop död.

"AHHH!!!"
Amandas röst ekar igenom hela stugan, mannen försvinner och halsbandet faller platt ner runt min hals.

"Blodiga barn och en kvinna med avhuggna huvuden kom in i köket"
Säger Amanda uppjagat och rycker snabbt tag i mig.

Barnskrik och barngråt börjas höras ifrån alla håll och kanter.
"Aaaaaa" "Aaaaaa" "Aaaaa"
"Aaaaa" "Aaaaa" "Aaaaa"

Jag sliter snabbt av mig pärlhalsbandet och vi börjar skräckslaget att springa långt bort ifrån stugan.

Vi ramlar lite här och där, men reser oss snabbt upp igen och forsätter att kuta.

När vi sprungit ett bra tag och är säker på att ingen förföljer oss börjar vi att gå.

Efter ett tag stöter vi på en kvinnan med en hund.
"God dag!"
Säger kvinnan artigt.

"God dag!"
Svarar vi båda i kör.

"Ni är väll inte ute efter den där stugan?"
Undrar kvinnan.

"Nee"
Ljuger Amanda.

"Bra, det sägs att det för 100 år sedan bodde en familj där vars man en dag blev skogstokig"
Hon tar en paus, men fortsätter sedan
"På eftermiddagen när kvinnan skulle gå ut för att hämta mannen och de fem barnen till maten tog mannen fram en yxa och hög ihjäl familjen"