Olyckligt Fri

Jag känner hur den svaga vinden svalkar min hud, hur solens sista strålar värmer mina bara armar och lukten av de nyutslagna syrenerna som får mig att fyllas med en känsla av sommar. Just nu, i detta ögonblick känner jag mig fri. Fri från alla, fri från känslan av att inte passa in och fri från vikten som tyngt ner min axlar. Jag tar ett steg närmare klippkanten och ser vattnet slå mot den hårda stenväggen. Nu står jag med tårna längst ut på den kalla stenen. Jag tittar upp en sista gång mot himmelen och säger tyst förlåt till min familj, min älskade och min närmst vän. Det är inte på grund av dem jag står här. Det är på grund av alla som inte är dem, alla som mobbade mig i skolan och alla som huggit mig i ryggen. Med ett sista djupt andetag började jag luta mig framåt, vinden började susa för öronen innan allt blev tyst och det svartnade för ögonen. Filmsnuttar började utspela sig på insidan av mina ögonlock.

Det var en liten flicka med blonda lockar som föll över hennes axlar och rygg. Hon kämpade för att ta sig ur en medelålders mans hårda grepp. Hennes klarblåa ögon var fyllda med tårar och hennes läppar gav ifrån sig rop på hjälp som inte hördes av någon. Man kunde tydligt se smärtan av hans hand i hennes ögon. Tittade men riktigt noga kunde man också se blåmärken och små sår som tyder på att detta inte var första gången denna man la sin hand på den unga flickan. Scenen tonades bort och ersattes.

Nästa video satt flickan på en toalett med tårarna rinnande ner för kinderna. Hon hade en liten bit papper med text i ena handen. Jag anstränger mig för att läsa vad som står skrivet. I kladdig handstil står det orden ful, äcklig och nörd skrivna. Jag hörde hur någon tjej på andra sidan av dörren skröt om hur hon fått flickan att gråta. Jag tyckte synd om flickan, hon verkade inte ha några vänner som stod upp för henne. Men innan jag hinner fundera mer på det dyker en bild till upp.

Denna gång är det sent på natten och flickan är i närmare 20 år nu. Hon går själv längs en smal gränd. Längre fram går det ett gäng med män i samma ålder. Ett par av dem vinglar lite och hela gruppen är ganska högljudda. När dem närmar sig flickan börjar hon gå fortare och fortare tills hon nästan springer. Mellan dem fanns en korsning. När hon nästan framme vid den avvikande korsningen får männen syn på henne och börjar ropa efter henne. Hon börjar springa men snubblar i sina höga klackar. Jag känner mig så hjälplös av att bara se händelsen utspela sig framför mig utan att kunna stoppa den. En av männen tar tag i flickan och börjar känna på henne. Flickan skriker och gråter men ingen hjälp kommer. Hon försöker kämpa sig loss men kommer ingenstans. Regnet börja ösa ner. Men männen slutar inte. När dem till sist lämnar henne ligger hon avsvimmad på den kalla och blöta gatstenen.

Denna flicka var jag. Det var scener ur mitt liv som spelade upp. Detta var anledningen till att jag låtit mig själv falla utför klippan och gå mitt öde till mötes. Jag passade inte in i livet på jorden. Inget bra hände någonsin mig. Mina tankar avbryts av att en ny bild kommer.

Det var en liten flicka med blonda lockar som studsade på hennes rygg när hon sprang och hennes klarblå ögon glittra i den lågt sittande sommarsolen. Det var en ung pojke, bara nått år äldre än flickan, som jagade henne. Båda sprang i den lena sanden och skrattade. De lekte ett tag innan två vuxna människor ropade på dem och de tävlade vem som först hann fram till dem. Man kunde se att han lät flickan vinna. Dem satt på en filt och åt vattenmelon med sina föräldrar och njöt av att det var sommar. Det var samma flicka som tidigare men här var hon lycklig. Bilden började bli suddig och ljudet tonade ut.

En ny video dök upp och började spelas. Den här gången var det på ett Zoo. Jag såg samma blonda flicka men nu 3-4 år äldre. Hon sprang omkring bland de olika inhägnaderna med exotiska djur och lekte kull med sin bästa vän. Flickan råkade springa in i en pojke som såg ut att var nått år äldre än henne. Han var lika blond men hade istället för blåaögon hade han bruna. Flickan ursäktade sig och var på väg därifrån när han ropade efter henne och frågade var hon hittat sin Star Wars tröja. Jag kommer ihåg det som första gången min blick fastnade för han som nu är min. Eller va min eftersom jag snart inte finns mer.

Fler scener av lyckliga stunder av mitt liv spelades upp. Hela min kropp fylldes med värme och kärlek. Jag blev glad av att minnas. Det slog mig att jag kunde ha fått fler stunder som dessa om jag inte hoppat från klippan. Om jag bara inte låtit mina svagheter ta över, om jag bara inte lyssnat på allt mina klasskamrater sagt till mig och trott att de dem sa var sant. Och nu ger jag dem jag älskar smärta och låter de elaka tjejerna i skolan vinna. Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag låta mig själv göra så? Men nu finns det ingen återvändo.

Allt blev svart igen. Det är knäpptyst och jag ser ett svagt ljus som blir starkare och starkare. Jag försöker komma undan och precis när det känns som om ljuset ska sluka mig känner jag en stöt över bröstet och mina ögon slås upp.