Vår historia || Foscar

20

20. Lunchrasten. Den där rasten du oväntat nog stod och väntade vid mitt skåp när jag kom från mattelektionen. Du som givit mig ett blygsamt leende och enkelt frågat om jag ville äta lunch med mig. Jag hade sagt ja till det. För vi hade inte pratat ordentligt sedan den där kyssen och festen hos Ogge. Inte ville jag tappa kontakten med dig. Du var för värdefull för att förloras.

-Oscar