Survivors

Beskedet

Vi satt i skogen när vår klassföreståndare Elin kom rusande mot oss. Hon hade varit borta i några timmar eftersom hon hade behövt åka tillbaka till skolan när hon upptäckt att hon glömt tändstickor till grillen. När hon närmade oss såg jag att hon hade en gråaktig ton i hennes ansikte, hennes ögon virrade fram och tillbaka och hennes händer darrande okontrollerat. När hon var vid oss så ramlade hon ihop. Ella, Kevin och Mikaela grabbade tag om henne och frågade var det var, hon sluddrade ur sig att alla i stan hade fått en sjukdom och var döende, hon kollade dom djupt i ögonen och sa
"akta er, närma er inte stan, överlev."
Sedan började hon snyfta, och somnade. Senare dog hon.

                        {Natalia}
Vi alla är i chock. Ingen fattar vad som just hänt. Mikaela gråter högljutt, Josef  lunkar runt och svarar inte på frågor, Ella har snyftat i en halvtimme och har nu tagit en tupplur, och jag? Jag är förvirrad, sorgsen, arg och rädd. Vad har hänt?
Vad för sjukdom har drabbat stan?
Är det bara San Fransisco som har drabbats?
Eller är det hela USA?
Efter ytligare en tyst halv timma så tar jag mig samman.
"Hörni, detta är hemskt, alla är förvirrade, alla har frågor, alla är ledarna, men vi måste göra något åt detta. Om det är som Elin säger.. sa så är vi i stor kris. Vi har bara lite mat och vi är 28 personer. Vi borde börja med att sitta ner och diskutera vårt problem och alla ska delta. Inklusive du, Josef."
Alla har vänder sig om och lyssnar på mig, alla nickar hummande.
"Sätt er i en ring" säger jag skarpt men vänligt.
Alla samlar sig runt mig, och väntar på att någon ska börja.
Lukas harklar sig och börjar prata.
"Vi måste börja att göra upp ett hem, vi får INTE ta oss in till stan för då kan vi också smittas av sjukdomen men.." Ella drar efter andan. Hon kollar på oss med smärta i ögonen.
"Me menn men betyder det då att jag är smittad? Jag rörde vid Elin innan hon ja.. innan hon dog" Alla riktar sin uppmärksamhet på Ella och sedan på Lukas och väntar på svar. Lukas letar desperat efter hjälp men får inget stöd. Han pratar långsamt och tyst
"Jag vet faktist inte Ella. Kanske är du smittad, och ni som rörde vid Elin, t t troligtvis är ni det.. tyvärr" stammar han fram.
Ett mörkt moln drar över Ellas ansikte. Hon kollar på Mikaela och Kevin. De har samma uttryck i ansiktet som Ella. De är smittade.
Ella börjar gråta högt. Ida rusar fram och är påväg att röra henne. Ella skriker till och backar. "RÖR MIG INTE! DU FÅR INTE BLI SMITTAD, DU FÅR INTE..."
Hon blir tyst. Hon viskar fram sista ordet. "Dö."
Ida tittar förskräckt på henne och inser faktan. Hon får aldrig mer röra sin bästavän. Och hennes bästavän är dödssjuk.
Lukas harklar sig.
"Ella och Ida, jag är ledsen för er båda men ni får ta detta senare. Vi måste förbereda oss för natten, klockan är redan sex."
Ella nickar och kollar på Ida för att få en bekräftande nick. Ida nickar.
Lukas börjar dela ut sysslor åt alla, leta grenar, leta mat, dela upp mat osv.
Efter en halvtimme samlas alla och byter sysslor. Vi har än så länge fått ihop ett dussintal grenar, ett fyrtio grankvistar, vi har delat upp maten och samlat gräs, som vi ska sova på. När vi ska sätta igång igen så hör vi hur Kevin, som varit helt tyst sen han fick reda på att han var smittad, han hostar en skramlande hosta. Ella springer fram och känner på hans panna.
"Hörni, han är varm, riktigt varm"
Kevin kollar på henne och fem sekunder senare så spyr han rakt ut. Spyan är lila.

Hej hörni, vad tycker ni om först kapitlet? Det är väldigt kul att börja skriva igen, gjorde det för ett år sen ungefär och kände för att sätta igång nu igen. Hoppas ni gillade det! Kramis