Del 4

14 1 0
                                    

Jag kände hur mitt hjärta dunkade. Hur mina händer skakade.
Hur snabbt jag andades.
Min blödande fot hade somnat så jag hade inte någon känsel i den, vilken var lite bra på samma gång. Dem kunde undersöka den utan att det gör ont. När jag sedan var på sjukhuset så kom mina föräldrar eller ja min mamma och Robert som är dum i huvudet, men han är ändå min "plast-pappa" som är väldigt snobbig och dum.
-Hur är det gumman? Sa mamma lite oroligt. Jag fick tänka efter hur jag egentligen mår.
-Det har varit värre men det är mycket bättre nu. Sa jag och log.
-Ja, du är ju ganska klumpig av dig så det var ingen överraskning att du är på ett sjukhus! Sa Robert.
-JAG KANSKE ÄR LITE KLUMPIG MEN JAG ÄR I ALLA FALL INTE LIKA DUM I HUVUDET SOM DU! Skrek jag för att jag var så arg. Han höjde sakta knytnäven mot mig och flinade. Men när mamma kom in igen så sa han bara:
-Ja, det är så synd när sånt händer. Jag blev arg på honom och sa:
-Ja, jag vet, det är synd när ens föräldrar skiljer sig och sen får man en dum plast-förälder.
Han såg ut att skämmas och jag bara brydde mig inte, det är rätt åt honom att skämmas. Men jag märkte sen att mamma var där och att han bara skulle "skämmas" för att hon ska tycka synd om honom. Jag fick en spruta av en läkare och somnade sakta in i en djup sömn.

Ni fick veta lite mer om Izzys bakgrund. Hoppas att ni gillade detta kapitel.
💗Bye🐥

Izzy's livWhere stories live. Discover now