Rose Weasley; Another Love Story

Del 14

Halloween närmade sig. Hagrid odlade jättepumpor och löven på träden blev gula, orangea och röda.
Det var en och en halv vecka sen jag och Felicia hade vårt stora bråk.
Även fast hon är en elak idiot, blir jag ledsen varje gång jag ser henne. Ledsen för hur hon lurade mig. Ledsen för hon är så elak och dum. Ledsen för att hon lekte med mina känslor.
Fast jag har gått vidare nu. Quidditch matcherna går bra och jag har hittat nya kompisar. Dessutom är jag och Scorpius vänner nu, bra vänner.
'Vad tänker du på?'
Scorpius tittar leende mot mig.
'Äh, ingenting.'
Vi ligger på gräset och stirrar upp mot himmlen.
Vissa som gick förbi viskade och pekade mot oss.
'Weasley?'
'Och Malfoy?'
'När hände det?'
'Vad tycker föräldrarna?'
Föräldrarna. De vet inget. Jag ska skriva ett brev. Till mamma. Hon skulle förstå. Eller? Skulle hon sära på mig och Scorpius? Det ville jag inte!
'Ska vi gå in?'
'Mhm.'
Vi reste oss upp, och gick mot slottet.
Jag skriver brevet nu.
'Jag måste skriva ett brev, men vi ses sen!'
Scorpius nickade, och jag sprang iväg till uggletornet.

Kära Mamma.
Jag saknar dig och pappa ofantligt mycket, och Hugo förstås.
Jag har velat berätta en sak för dig länge nu...
Jag är kär. I en kille. Det är

Jag tvekade lite.

Det är Scorpius Malfoy.
Mamma, man kan inte välja vem man blir kär i. Jag vet att hans pappa var ansluten till du-vet-vem, men det var ju för längesedan! När du var 17 år typ!!
Scorpius är jättesnäll och schysst.
Han är perfekt!
Hoppas du förstår.
PS: pappa kommer nog bli galen, så håll detta hemligt tills han är redo för det.

Jag rullade ihop brevet, gav det till en brun torn uggla (Arthur sov) och den flög iväg mot horisonten.
Nu var det gjort.
Nu fanns ingen återvändo.