Del 9:

119 7 0
                                    


'Och tio poäng till Gryffindor!'
Olivia Jordans röst ekade över hela planen.
Det gick jättebra för oss! Vi ledde med trettio poäng mot tio!
Jag tittade på alla som flög hit och dit.
Jag svävade runt och runt, och plötsligt såg jag den!
Slytherins sökare, flög snabbt efter en liten gyllene boll. Den gyllene kvicken!
Jag lutade mig framåt och flög så snabbt kometen kunde, och så var jag jämsides med Slytherins sökare. Jag tittade på honom. Jag tror han var första eller andraårselev. För att blockera honom gjorde jag en enkel u sväng och hamnade mittemot honom. Han stannade, och tittade upp mot mig. Det var Scorpius Malfoy.
Son till Draco Malfoy.
Han som min pappa pratat så mycket om, fast på fel sätt.
Vi stod helt stilla (eller svävade stilla på våra kvastar) och tittade på varandra.
Jag kom ihåg vad pappa sagt till mig på perrongen när vi såg Scorpius.
"Se till och slå honom i alla ämnen, tur att du ärvt din mammas smarthet."

Kvicken verkade förvirrad eller något, för den svävade runt på samma ställe.
Scorpius behövde bara sträcka fram handen, han var närmare än jag.
Men han gjorde inget.
Jag lutade mig lätt framåt, och sträckte ut handen långsamt. Han kanske bra lurade mig? Men sekunden efter höll jag kvicken i min hand, och man hörde Olivia Jordans röst: 'Rose Weasley har fångat kvicken! Gryffindor vinner!'
Ett jubel utlöstes i publiken. Resten av laget landade på marken och kramade om varann. Men jag bara tittade på Scorpius, ända tills han vände om mot sitt lag.

'Snyggt!'
'Bra match!'
'Ni vann!!!'
På vägen mot slottet så pratade Felicia hela tiden om matchen.
Men jag hörde knappt.
Jag tänkte bara på Scorpius.
Jag måste tacka honom. Han kan inte ha gjort det där av misstag.
Men hur skulle jag få säga det till honom? Jag kanske kan vänta vid porten, han ska ju in till slottet, eller?

Jag sa åt Felicia att jag skulle vänta på någon, ställde mig vid porten. Precis när jag lutat mig mot väggen, kom Arthur flygande med ett brev. Jag tog loss brevet, och rullade upp pergamentet:

Hej Rose.
Vi saknar dig jättemycket med.
Och grattis till att du är med i Laget!! Vi är så stolta!!
Visst kan Felicia komma till jul, men ni har ju sportlov om några dagar, då kan hon komma hem till oss om hon vill.
Hoppas att det går bra i skolan, vi blir så glada att höra att du trivs. Hugo har ganska tråkigt utan dig, men han och Lily brukar leka att de går på hogwarts tillsammans.
Dom knappt vänta tills du kommer hem och berättar allt!
Ses snart!
Kram, Mamma

Jag rullade ihop pergamentet igen, log lite för mig själv och tittade av en händelse in i korridoren. Där var Scorpius! Jag hade missat honom!! Jag sprang efter honom. När jag kom ifatt stannade han, och tittade frågande mot mig.
'Jag ville bara säga...' jag blev lite generad. '... Eh, Tack.'
'Äh, det var väl inget. Jag blev... Distraherad.'
Jag blev mer generad.
'Vill du ses någon gång? Alltså...' Jag blev röd om öronen. 'Som typ tack eller förlåt eller nåt.'
'Visst. Sjön imorrn, klockan 8?'
'Visst.'
Sen gick Scorpius iväg, och jag tittade efter honom när han gick längs korridoren. Vad snäll han är, och ganska söt.

Rose Weasley; Another Love StoryWhere stories live. Discover now