Violetta

Kapitel 1

Dumma sportlov! Det var kul med lov såklart, men det hade gått fyra hela dagar utan att Violetta  och Leon hade kunnat träffas. Det hade varit en massa utflykter, skidåkning och släktingarna hade varit på besök. Så här plågsamt länge hade det inte varit ifrån varandra sedan de blev ihop i januari. Violetta går snabbt och ivrigt över den ny skottade vägen. Det var äntligen vardag igen, deras föräldrar hade precis börjat jobba

- äntligen

- Mmm...jag har saknat. Dig,

Violetta älskar pojkvännens sätt att rodna varje gång han hade sagt något gulligt. Eller när han fick lite brotom när dem hade pussats, då skulle han jämt göra något i mobilen, hämta ett glas vatten eller ringa en kompis

- ska vi spela en omgång?

Leon nickar mot sitt playstation 4 och ger ena spel konsolen till henne. Violetta sätter sig brevid Leon på den tomma platsen i soffan. Efter ett tag kan hon konstatera att till och med playstation är kul när man får göra det med Leon.

Violettas vänner började att tröttna på att hon skulle jämt vara med Leon och att dem hade bestämt saker långt innan dem skulle göra det

- Ska vi göra något imorgon? Ska vi ses

- Men imorgon ska jag ju åka till Thailand med...pappa

- Va? ska du? Du skojar.

Violetta känner hur hon blir avlång i ansiktet av förvåning. Varför hade inte Leon sagt något? Hur länge skulle han vara borta? Vad skulle jag göra under tiden?

Leon  fnissar, Och säger att dem kan prata på skype så mycket hon ville 

- Och det är ju bara två veckor...jag kommer ju igen. Du kan ju vara med dina kompisar eller skriva vykort.

Det var exakt fyra dagar kvar av sportlovet. Och Violetta som inte hade någon att vara med

- Varför ringer du inte Diego eller Cami?

Pappas fråga kom vid frukost bordet när jag hängde mig över skålen med flingor

- Eh...för dem aldrig ringer mig

- Men de har säkert saknat dig ju. Eller?

Violetta skakar tyst på huvudet. Dem kanske hade saknat henne i början men nu var dem bara säkert irriterande på mig. Vilket misstag jag hade begått. Det är inte lätt att välja mellan sina bästa kompisar eller sin pojkvän. Förstod dem inte att hon ville ha båda kvar. Och inte hade Leon svikit sina kompisar bara för att dem två hade blivit ett par. Jag kände mig som en idiot, och skämdes. Men det var ju redan för sent. 

-  Gå ut på gården, så ska vi se att det löser sig snart. 

Violetta kastade sig på sängen med en tung suck. Min mobil surrade till. Det vad Fedrico som undrade hur jag mådde, eftersom jag inte hade svarat dem gångerna han hade ringt mig. Jag la bort mobilen för jag orkade inte förklara allt via mobilen. Varför? Varför hade jag gjort det? Vad skulle dem andra säga? Måste jag berätta det. Hon tog fram sin dagbok och skrev:  Det känns som att jag vill vara Roxy förevigt, med det går inte. Varför skulle jag lossas att vara Roxy? Varför, var det bara för att han skulle gilla mig mer? Men det gör han ju redan ju.  Det var exakt fyra tre dagar kvar av lovet. Och Leon skulle snart komma hem igen. Leon? 

- Ursäkta får jag komma in? Det var Leon.

- Leon! Du skulle ju inte komma hem om fem dagar!

- Hur mår du? Du ser ledsen ut. 

- Jag mår bra. Jag måste bara säga en sak.

- Vad?

- Eh... Jo Roxy...

- Vad är det med Roxy?

- Leon! Låt mig prata klart! Roxy är Jag! Jag är Roxy! Violetta kände tårarna rinna ner från kinderna. Hur kunde hon göra något sånt här mot någon hon älskar?

- Du försökte bara att göra ditt bästa. Men vi ses sen va?

Violetta nickar tyst och snabbt. Hon va glad att Leon inte hade blivit arg för att hon ville vara en annan person.  Dagarna till skolan gick väldigt fort. Snön hade försvunnit och man hörde hur fåglarna kvittrade i buskarna. Binen surrade i gräset och isen på dammen hade smält bort. 

- Violetta! Hej! Ropade Cami, Francesca, Diego och Tomas. 

- Hej... jag har saknat er så mycket! Har ni sätt Leon?

- Eh... Nej men vi vet vart han är, säger Diego. 

- Vart?

- Vilu...Det har hänt en olycka. Leon ligger på sjukhuset.

- Vad hände?

- Han blev bara på körd av en kross. 

Violetta ser oroligt runt på alla ansikten som står runt henne. Det känns som att hon vill bara springa där ifrån men att benen inte vill ta ett endaste litet kliv. Hon springer ut från utgången och krokar Med Marco. 

- Oj vad du hade bråttom då.

- Leon...Leon ligger på sjukhuset!

Violetta springer där ifrån. Bort från alla människor som inte förstod hur mycket Leon betyder för henne. 

- Hoppas att han mår bra, säger Violetta högt för sig själv. Hop